Gratis? Det är inte alltid gott.

Förundrad och fascinerad slår jag mig ner i soffan..
Hemma med barnet på en tidpunkt då vi inte borde vara hemma, mitt på dagen, mitt i skoltid.

Egentligen skulle vi vara hos tandläkaren men det är vi nu alltså inte, vi är hemma.
Såklart finns det en historia bakom, en brokig och sorglig sådana men låt mig ändå ge dig en snabb uppdatering.

Då vi flyttade till Norge fick min äldsta dotter erbjudande om den fria tandhälsovård som alla norska skolbarn under 18 år innefattas av.
Det är bra, det är sunt. Barn skall ha uppföljning på sina tänder, kunskap och lärdom, allt för ett långt och hälsosamt liv.
Redan vi första besöket insåg dottern och jag att just denna tandhygienisten var av den gamla skolan, rätt ointresserad av allt ovanstående. SÅ, vi bytte och fick en bättre. Hon stannade i en kvart så var hon borta... Dottern fick ett hål, vi fick tid hos en tandläkare, han var bara där extra visade det sig men han gjorde jobbet. Vi gillade honom.

Nästa besök genomfördes av klinikchefen och en elev (som skulle bli tandläkare). Vid detta besöket uppdagades att den tidigare "extra tandläkaren" inte gjort någon bra jobb. Fyllningen var inte tät och massa karies hade skapats under/runt den. Djupare rengöring och lagning denna gång, många ursäkter. 
Nytt år, ny tandhygienist, nya klagomål på fyllningen. Håller inte måttet.
Klinikchefen gör om och nu har dottern, som växt till sig lite, bestämt sig. NO MORE!
Hitta ny tandläkare, mamma och gör det NU!

I samband med denna sista del hamnar vår yngsta dotter på samma klinik.
Pappa tar med henne och träffar en extra anställd tandläkare (ytterligare en) men denna är välutbildad och kommer från sjukhusets mottagning. Han hittar problem med yngsta dotterns bett, hänvisar oss vidare och det leder till operation.

Nu har det då gått en tid sedan operationen, yngsta dottern får en inkallelse till tandhygienist och denna gången tvekar jag inte. Jag ringer och säger att jag vill BARA träffa tandläkaren, han, den specielle och sedan vill jag ev flytta barnen till en ny klinik.  Sagt och gjort, tid idag kl 12.

Under morgontimmarna går jag runt med en obehaglig känsla, gör jag rätt emot barnet?
Hon måste ju kollas men är detta rätt plats?  Jag tänker på att vi är på väg, kanske reder sig allt då vi flyttar? 

Det kryper i min kropp men jag känner att jag bör vara sann och ärlig i mina åtaganden så jag hämtar barnet på skolan och åker till kliniken.
På parkeringsplatsen utanför drar jag ett kort på en app, ett änglakort och jag får svaret:
Leaving - this card is confirming what you already know, you are about to leave this situation. 

Hur skall det gå till tänker jag medan jag skjuter upp dörren och går in.
Så kommer en kvinna och hämtar oss, aha, ny tandsköterska tänker jag och på tre sekunder fattar både Selma och jag att vi inte förstår henne. Hennes norska är obefintlig och Selmas oro går upp med 100%.  Mitt i röran tänker jag på den snälle tandläkaren, han kommer snart, då löser sig allt.
Det gör han nu inte. Istället kommer den tandhygienisten jag träffade här första gången, hon som jag visste att mina barn inte skulle ha något att göra med.

Någon tandläkartid är inte bokad, två tandhygienister däremot..TVÅ.
Förvånad stirrar jag på alltihop, magen blir helt stilla och jag vet direkt vad jag vill göra.
Jag lossar dotterns haklapp, lyfter ner henne från stolen, ser på de två förvånade ansiktena och säger:
Skicka en tid till TANDLÄKAREN!
Därefter vandrar vi ut i den ljumma middagssolen och dottern lyser ikapp med den.

Mina tankar vandrar i helt andra banor - skall det vara så svårt?  Dels att ge service trots att man är en "offentlig" institution, de betalas ju ändå med våra skattepengar. Den andra delen är, varför skall det ta så lång tid innan jag lyssnar till 100% på mina instinkter. (jodå, jag blir bättre och bättre men ändå).
Vi har talat om detta förr...  Vi är INTE livegna, inte ens i det "allmänna utbudet".
Du har rätt att byta, du har rätt att ifrågasätta, du har rätt att NEKA och be om mer info eller en andra åsikt och du kan, om du har lust, lägga ut en recension på diverse hemsidor.
Folk läser och folk begrundar. 

Dagen har gått åt till att kolla upp nya tandläkare, nya kliniker och strax skall jag ta mig tid att åka förbi, kolla vilka som "tar i handen", vilka som pratar mitt språk (på alla sätt) och vart jag känner mig bekväm någonstans. SEN får vi helt enkelt prova oss fram, funkar det inte, ja, då byter vi igen.

För mig i den privata behandlingssektorn, för mig är detta, ett måste.
Jag vet att patientens trygghet är A och O, att mötet måste till, att planen innehåller ett "jag gillar dig väldigt mycket just nu, men låt oss se hur det går!".
Det måste finnas "kemi" på alla sätt, då blir kemin till magi och verkligt helande kan uppstå.
Annars finns det alltid någon annan som är bättre lämpad att ta sig an just denna person som inte stämde överens med mig.

Våga lyssna med alla sinnen.   Våga vara sann emot dig själv!
Nu gör vi ett bra avslut på denna veckan... Live with passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy.