Graviditet brukar främst liknas vid puberteten och klimakteriet, liksom det som kommer "mitt-emellan", det som tillhör kvinnocykeln och dess hormoner. Allt detta är förvisso sant men samtidigt finns det så många andra sätt att se på det också, så många vinklingar..
Där stod jag, utanför husets framsida, uppflugen på en stol dvs jag stod på stolen, med en liten målarpensel i den ena och en stor i den andra, fasaden på framsidan skulle finfixas lite inför försäljningen. Nej, nej, nej, dra nu inte igång "ojojoj-valsen" innan du läst färdigt..
Jag HADE kollat färgen med vår underbart kompetenta fackhandlare här på ön = ofarlig.
Hade tom luktat på den för att veta att jag skulle klara av den. Dessutom är jag MYCKET medveten om att jag är gravid, maken likaså. Han har gjort sina små försök att få mig att åtminstone hålla mig på jorden dvs måla bara dit jag kan nå.
De som tror han lyckats kan ju sträcka upp en hand och sedan hålla den där.. Ni kommer få ont i armen.
Nåväl, nu stod jag plötsligt där på stolen och insåg att jag för första gången under midsommardagen kände mig riktigt rofylld, jag hade en arbetsuppgift, en som syns skillnad när man gör. Det var skönt och varmt emot väggen utan att på något sätt bli jobbigt.. Kort sagt, vi, magen och jag hade det gott!
Insikterna kom långsamt droppandes in hos mig..
Slutet på graviditeten är lite som att träna för att bli gammal!
Stödstrumporna hade åkt på tidigt under fm, medans man fortfarande kan få in fötterna i dem och gud så bekvämt det blev!
Varje gång jag flyttade stol kollade jag att den stod helt stadigt på marken, att alla fyra benen balanserade jämt, att jag hade någonstans förutom ryggstödet att hålla mig i när jag skulle upp och ner. Att målarpytsen stod på ett sådant avstånd att jag kunde doppa båda penslarna utan att kliva ner mellan varje drag.
Allt detta är normalt sätt så INTE jag. Jag är snabb och faktiskt, om jag får skryta lite, ganska rörlig. Jag hoppar upp och ner, kollar, hämtar och gillar farten och fläkten..
Det sistnämnda är nu helt borta, det bara går inte. Där stod jag på stolen med mina långsamma drag och njöt..
Som en långsam meditation, sektion för sektion av brädorna färdigställdes och inspekterade från marken gjorde jag inte förräns jag var nästan hundra procent på att jag skulle vara nöjd.
Inga surriga tankar om att färdigställa allt på en kvart, inga funderingar på vad jag skall göra sedan, bara en stilla tanke om att komma framåt bräda för bräda.
Inspirerad av insikten, maken och tiden lade jag dessutom ner i tid vilket gjorde att kroppen inte "led några komplikationer" vilket mycket väl kan hända när det "vanliga jaget" är i farten. Jag tänker då närmast på träningsvärk, små blesyrer och annat makemang.
Kvällen avslutades med filmen om Billy Buttons liv, något som också stärkte funderingarna på livets skiften och förändringar.
Hur vi relaterar till förändringar och det vi är handlar inte så mycket om saker och tings "faktiska tillstånd", om det nu finns något sådant.. Det vill säga:
Det handlar inte så mycket om hur vi har det, utan hur vi tar det! Hur vi handhar den situationer vi hamnar i..
"Ta tillfället i akt och sug märgen ur livet" som de säger i Döda poeters sällskap.
Varje tillfälle.. Nu åker stolen fram igen, dags för en stunds kontemplation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar