En hård spark i min mage, armbågar som knuffar mig i bara en riktning, emot stupet,avgrunden. Det finns ingenstans att backa längre, jag har ryggen emot öppningen, händerna famlar efter något att hålla sig i men allt ger vika, ger efter eller bara finns där inte längre.
Djupa, gutterala ljud av förväntan, längtan..
En varm, lite sötaktig andedräkt emot min kind,
blöt blandning av saliv och spya på min hals, en hand som envis trevar innanför min behå..
Nej, det är inte en mardröm! Det är inte ens början på en rysare.
Det är början på en högtidsstund, en helt vanlig tråkig Novemberdag.
Ljuspunkten? Tja, det är Fredag, alla mår bra och vi har en oöppnad helg framför oss.
Samt hon, såklart! Goa, fina tjejen, som i sömnen puffar sin mamma emot sängkanten medans hon intensivt borrar sitt huvud emot mitt bröstben. Fatta någongång! TUTTE!
Hit med bröstet, mjölken.. Den lilla handen som snart kommer att själv öppna behån, det är jag säker på!
Så, i brist på aktion från hennes mamma öppnar hon sina blå ögon, blinkar någon sekund emot ljuset och sedan ler hon... Hon ler med hela ansiktet och solen kommer fram! Mitt i November och med ett tjilivipp, är det varm Juli i min själ!
Hon är en mysgurka på förmiddagarna. Gillar att ligga kvar och filosofera, prata lite, äta lite, sova lite, kramas lite, kort sagt, Fredags mys tidigt på dagen!
Jag tar mentala kort av henne, av oss, av hur det luktar bebis i rummet, av hennes leende när hon ser mig, av hennes vassa fingernaglar när hon undersöker mitt ansikte, av hennes ljud..
Tiden springer! Snart springer hon.. Jag vill fånga ögonblicken, de vi har tillsammans.
Plockar fram den begärliga liljekullen, bröstet och ser hennes lyckliga ögon när hon griper sig an frukosten. Regnet plaskar ner, det blåser kallt och här ligger vi, under duntäcket och kan inte annat. För att citera en berömd poet..
Idag skall vi inte göra annat, en dag av mindfulness, mitt i November.
Tack gode Gud för dagar som idag! Trevlig helg i närvarons tecken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar