Filifjonka varning!

Har du något tips?? Tips på hur man rätar upp en filifjonka?
Skall du kunna svara på denna fråga måste du veta vem och vad en filifjonka är så för att spara tid, låt oss ta Wikipedias förklaring som definition. Den ser ut enligt följande:

"Filifjonkan är en fiktiv karaktär i Tove Janssons berättelser om Mumindalen. Filifjonkan är en osäker men rakryggad figur i stort behov av bekräftelse. Tidigare eventuella traumatiska upplevelser tycks ha präglat hennes personlighet och därför är hon ganska skrämd och ångestfylld. Hon bor ensam i sitt perfekt städade och pyntade hus men längtar efter gemenskap och oordning. Kanske är det därför hon älskar att vara ute när det är storm. Att Filifjonkan är ärlig och sökande gör att hennes ångest inför livets osäkerhet blir allmängiltig och lätt att identifiera sig med."

Nå, har du några tips? Själv har jag funderat mycket över Kaj Pollacks bok " att välja glädje" och inser att den faktiskt kan vara ett motmedel emot dylika tendenser. Vem filifjonkan är? Jag själv, såklart, just nu, just i denna tid och denna situation har jag blivit till en liten filifjonka och vet du, jag märkte inte ens när det skedde.

Igår kväll spenderade jag nämligen timmar i sängen bredvid min sovande dotter, marinerandes på andras och mina egna påhittade problem.
Jag oroade mig, gjorde planer och mådde dåligt över sådant som inte ens skett, över sådant jag inte ens vet kommer att ske, över sånt som kanske inte ens är sant!! Allt i andan av en sann filifjonka!
Magen värkte, knöt sig, huvudet surrade, benen tappade blod.. och så finns det de som har mage att säga att kroppen inte reagerar på sinnet. Tillåt mig att le.
till sist somnade jag, med dottern i ett tight grepp, allt för att inte förlora henne och vaknade till en morgon då jag tänkte, på ren och skär svenska!
"Vad i helvete kom detta ifrån?"

Jag har mina aningar, jag känner "dess brevblåda" så egentligen är frågan retorisk och texten av upplysande karaktär.. Jag vill visa att även coacher har sina mörka stunder, att mediala inte alltid "ser runt hörn", att glada, positiva människor också kan fastna i geggans garn.
Vi är människor! Vi har våra små, små flaws, våra favorit orenheter och med dessa måste vi leva!

Jag har talat om detta tidigare, om månfaser, om tider av reflektion och lärande och ändå, ändå, nästan var dag höra jag någon som talar om sig själv i nedsättande termer.
"att jag aldrig lär mig.." "tänk om jag bara kunde.."
Sådan är jag med!! Make no mistake! Men vi mår så mycket bättre om vi accepterar denna sidan, ger den lite kärlek och sedan långsamt och med oändligt tålamod försöker förändra den.
Ibland bara garva åt den, klappa den på huvudet och säga "sådan är jag!"..

En vän inspirerade mig till denna sida då hon i ett mail berättade om en incident av rädsla, en släng av hypokondri blandad med kunskap och ett stort mått kärlek till självet. Inlägget slutade med ett konstaterande "sådan är jag, vad det nu kan vara värt.."
MM, sådan är hon och nu vet du hur jag kan ha det, en kväll då jag är för trött, då jag är för sjuk, då jag känner mig ensam, då guarden är nere, problemen för odefinerade och lösningarna för få!
Alla är sådana, kan du älska din filifjonka inom dig? Kan du lära känna henne?
Vilket tips har du till henne för att lugna, trösta och vända på hennes problem?
Kram "wherever you are"!