tisdag 24 november 2009

Vi har varit där förrut...


Minns ni boken "Mannen är från Mars, kvinnan från Venus"? Läste du den?
Om du gjorde det kanske du kan "översätta" vissa grejor för mig. Hur olika kan vi vara egentligen och varför lär vi oss aldrig?
Jag menar, vi åker ju inte till Dubai och pratar svenska eller norska för den delen heller, vi vet att vi måste anpassa oss. Varför då så svårt att anpassa oss till varandra?

"Varför blev hon så arg, rädd, förbannad? Jag menar jag åkte ju bara och jobbade med de förberedde henne för kejsarsnittet, jag hann ju tillbaka i tid!"
Ja, varför? Måntro, måntro... Kanske för att ni båda skulle få barn, pucko. För att bli förberedd för den operationen ensam är inget kul, speciellt inte eftersom där finns massor av par, gullegull.. Dessutom är det en stor operation, en bukoperation!
Du följde din mamma till hennes ryggoperation men då din kvinna skall ha barn, tja, då behöver du åka och jobba. Ursäkta men pucko är ett svagt uttryck!
Vi, vi dvs vi kvinnor diskuterade hur mycket han hade förträngt.. Pappa demens finns det?
Total meltdown?

Nästa snille.. " Fattar inte varför vårt förhållande tog slut, jag menar vi hade det ju så bra.
Jag jobbade visserligen mycket, hon pluggade och var mest hemma så jag menar, det var ju inte så mycket tid för oss. Hon visste ju hur mycket jag tyckte om henne hela tiden, vi pratade ofta. Det behövdes inte och nu, nu har hon plötsligt lämnat mig! Varför?"
Mmm, väldigt plötsligt! Eller hur?
Vid vidare frågeställning: sällan eller aldrig ett "jag älskar dig" eller "du är vacker" eller "jag tycker du är fin" eller vad katten som helst. Aldrig blommor, en liten kärleksgåva, ett samtal om hennes intressen, kort eller långt, nästan aldrig haft med sig henne till kompisarna.
Hallå... Vaddå plötsligt? Vaddå förstår inte?
Är det bara vi kvinnor som tycker att detta är onormalt?

Jag vet att det inte är så! Det finns män som ser detta i text och tycker det är stendumt! Ändå, ändå har de egna kommunikations problem med sina kärlekar, flickvännner och fruar.
Jag skulle kunna skriva hela dagen men exemplen tar sällan slut.. Måste det vara så?
Jag är ingen röd strumpa, jag tror på info men det räcker inte, vi måste närma oss varandra också.. Klarlägga och definiera? Kanske.. Har du andra förslag? Det är välkomna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar