Önskar du att finna? Sluta leta!

"Du som mediterar en del måste ju vara medveten om det där talesättet om att "meditera är att dö en smula", eller?" Han såg på mig med en underfundig blick och instinktivt visste jag att detta var början på en helt annan diskussionsresa.
"Jodå, jag har hört den.. Håller med om den!" Jag nickade och kände ivern inom mig.

"Jag har aldrig under min långa livsresa delat mina drömmar med "nej-sägare". 
Istället har jag följt mitt driv, min instinkt, min kärlek till görandet. Bara gjort det som känts rätt helt enkelt och älskat varje dag på jobbet! Älskat det! 
Folk har frågat från tid till annan- "Vad driver dig?" 
Det egentligen svaret på den frågan har alltid varit - "Jag älskar det och eftersom jag älskar det så älskar det mig tillbaka. Allt som älskar och älskas blir det mer av! Mer och mer och mer..." 

Jag kände värmen i orden, uppriktigheten och den gamla skrönan om strykarkatten och kattungen dök upp i mitt huvud. Men i luften låg att det skulle komma mer.. Så jag nickade uppmuntrande, tog en klunk av vattnet och sa:
"Jag tror dig! Fortsätt!"

"Min smala lycka har varit att jag haft min fantasi, min kreativitet och jag har aldrig någonsin trott att den kommit någon annanstans ifrån än från Gud, eller kraften. 
Det räddade mig. Räddade mig från att tro på budskapet om att jag är vad jag gör, vad jag presterar. 
Jag visste ju att jag inte vad kraften, kreativiteten, bara dess uttrycksmedel, dess verktyg. 
Det gjorde att jag blev tvungen till att ta reda på vem jag var utan jobbet, vad jag skulle vara om det plötsligt "slutade rinna till".."   Han sänkte huvudet i fundering.

"Men det gjorde det aldrig, eller hur?"
"Nej, det gjorde aldrig det.. Det blev mer och mer och mer ju mer jag älskade det! Men jag är inte det, mitt jobb, min passion.. Jag är något mer!
Det är det som räddar mig nu när jag sitter här med sjukdomen som sällskap och tar räkenskap över livet. Vetskapen om att jag är mer än det jag gör!"

"Tack för påminnelsen!! Jag förstår att du påminner mig för att jag har oro inför skolan i detta nu likväl som oro inför uppstarten som står för dörren!
Kan jag nu underhålla dig med en historia? Den om strykarkatten och kattungen? Har du hört den förr?"
"Jag tror inte det!" Han rättade till solglasögonen, flyttade sig till rätta i stolen och utbrast;
"SHOOT!"

"Det var en gång en strykarkatt som kom släntrande gränden fram då han såg en kattunge.
En kattunge som ivrigt jagade sin svans. Runt, runt, runt.
Strykarkatten närmade sig på tysta fötter och när han tittat en lång stund frågade han:
"Hmm, ursäkta mig, kattungen men varför jagar du din svans runt, runt, runt?"
 Kattungen stannade yrvaket upp mitt i jakten och svarade artigt:
"Jo, förstår du, Herr Strykarkatt, jag har precis kommit från en lektion på skolan och där fick vi lära oss att endast två saker är viktiga här i världen. 
För det första, allt är kärlek.  
För det andra, kärleken sitter i svansen! 
Tja, så då tänkte jag att om jag jagar den, får fatt på den, biter ett gott tag i den och håller fast. 
Ja, då har jag kärlek, passion och hela pillivitten för alltid !"

Strykarkatten gned sig om morrhåren och så sa han försynt:
"Tja, jag har inte haft det lite förspänt som du här i livet. Jag har aldrig gått i skola, bara livets hårda skola MEN livet har lärt mig samma saker som du. 
För det första, allt är kärlek. 
För det andra, kärleken sitter i svansen.  
Dock har jag kommit på att om jag håller på med det jag älskar, gillar och är bra på. 
Tja, då följer den mig överallt där jag går!"

Live with passion and Blessed be!