Stänga sommarens dörr?

 












Vemod och beslutsamhet... Kan de finna plats i samma tunna?
Såklart!

Vaknade av att rullgardinen slog hårt emot fönsterbänken och regnet nådde nästan in i sovrummet.
Stilla lyssnade jag en stund, njöt ljudet.  En Söndag med regn ger möjlighet till kontemplation och en torr person som jag mår bra när det regnar.
Ja, det är faktiskt sant. Jag känner mig uppfylld när det regnar, närd, omhuldad, fri på något märkligt sätt.

Imorgon börjar vardagen på riktigt. Barnen till skolan, maken tillika fadern till jobbet och jag till möten, skolböcker och bestyr.
8-16, 9-17... Den ljuva långa sommaren med alla sina löften andas på sista vers och revisionen visar som vanligt att dagarna var alltför få, alltför korta.

Ändå känner jag att de bollar jag kastat opp har jag plockat ner!
Plockat ner, granskat, värderat, satt ett nytt mål på och kastat iväg.
En del av dem med adressen "Gud vet vart du landar..." och ett leende. Andra med en mera tydlig destination.  Process.
"Leave no stone unturned, leave your fears behind" sjunger Coldplay i mina öron.
Nej men eller hur?!!  Sådan har slutet på sommaren varit och jag hoppas jag kan hålla i.

Det enda beviset på liv är tillväxt säger psykologerna.
Så länge man växer, gror och utvecklas är man vid liv.

Mina klasskamrater åkte till Kina igår. Många var de facebook uppdateringar som mötte mina ögon och lika många var de tårar som rullade ur de samma ögonen.  Smärta och ensamhet.
Jag har inte den möjligheten att resa nu. Livet ser inte ut sådant hur mycket jag än vill och önskar se samma saker som de. 
Samtidigt påminnelse om - tilliten.   Djupt i magen ligger känslan av att jag är här hemma av en anledning. Det finns annat jag skall göra, ta mig an...
Kina ligger kvar. Möjligheterna kommer. Bara inte NU!

Det viktigaste i livet är det egna godkännande! Får man andras gillande är det trevlig, skönt men det hör inte hit alls egentligen. Det är inte viktigt.

"What if today was a gift and not a given right?" Sjunger Coldplay vidare.
Jo, den har vi diskuterat här tidigare. Dagen. Den som är idag, ögonblicket, det som är det vi har att förvalta och sedan är det över. Hur veta att man får ett nytt?
Jag känner att livet hastar lite nu.
Att det knackar på.
Att det vill saker med mig.
Bollarna kommer tillbaka.

Dags att ge sig ut i regnet. Tanka näring och starta dagen.
Vad du än gör av dagen - Live with passion & Blessed be!
KRAM