Fem i tolv.

"Det är alltid mörkast sekunderna innan gryningen kommer, 
allt står stilla, tystnaden kompakt. 
Så vänds handen, klockan slår och boken byter blad... 
Över för denna gången, denna skälvande sekund innan allt vänder.

Snäckorna ler emot mig under terrassens plankor. 
Viskar om sommarens salt vatten, om mjuka barn händer, skvalpande runt bland sand, kräftor i en rosa hink med prinsessor på. 
Föga anade de väl då.. De skulle glömmas, de skulle falla, falla ner mellan terrassens springor och bli till minnen. 
Vad vet väl jag om en snäckas önskan? Kanske finner den glädje i att se något av världen den aldrig fått se annars?
Kanske räckte det att vara någon skatt i en dag, några timmar, ett andetag i livets ström. 

Livet är ett andetag. En kort minut av evigheten. Likväl långt som en snöblaskig Söndag inomhus i Oktober. 
Alltid är jag otåligast före gryningen. 
När doften nått mina näsborrar så länge att den nästan kväver mig. 
När aningen dansat på mitt huvudkudde och ryckt mig i håret där jag förgäves letat dygnsvilan. 
När det spritter i benen som hos en hundra meters löpare i startblocken, go, go, go!

Det är då jag måste stilla min oroliga själ, stilla i vetskapen att jag alltid "vet för tidigt". 
Vänta in, mogna, still, trå varsamt.. 
Fem i tolv. Inte riktigt tid... Inte dags. Strax men inte än. 

Stilla, stilla. 
Snart är rörelsen här, bladet vänt, klockslaget passerat så sug musten ur det medan det vara, 
då du kan, om du kan..
Stilla dig. Fem i tolv passerar som allt annat. 
Du är FRI! 

NAMASTE!

  

Från mig till dig -
LIVE WITH PASION & BLESSED BE!