Nöden är uppfinningarnas moder.

OCH GLÄDJENS!
Kanske inte alltid men i vart fall nu.. I detta fallet.

Bakgrundshistoria:
För ca ett år sedan ville vår dotter se på en dvd, en barnfilm och då video, TV, stora stationära datorn osv var upptagna erbjöds hon min Macbook Pro. Något som för övrigt ofta skedde vid den tidspunkten.  Ganska snart hade jag inte EN men TVÅ dvd:er instoppade i min lilla sidolucka och Mac:en (klok som den är ;-) vägrade att kasta ut någon av dem.
Alternativt kunde inte..

Datakonsult till man tillkallades och en av de två skivorna lockade med många tricks ut ur datorn men den andra vägrade då den sitter på snedden, lite fastkilad, låååångt in..
Är du dessutom PC ägare så vet du att dessa små datorer har "päls", ludd, precis i öppningsspringan.
Rätt intelligent om man ser till damm, skrot och annat som kan tänkas leta sig in.
OTROLIGT opraktiskt om man skall "se in i luckan" och avgöra situationen.

Efter överläggningar kom vi fram till att det var bäst att ta med oss datorn till en förhandlare, lämna in den på lagning och slippa vidare mankemang.
Detta är ca ett år sen... Jo, helt riktigt. Jag behöver inte dvd/cd luckan på min dator så ofta.
Plus att huset har andra valmöjligheter vid akuta kriser.

Fram tills idag.. PÅ morgonen...
En tanke fylld av längtan efter att återigen lyssna till den briljante David White vars spelade föreläsningar finns i min i ägo. I CD form..
Bara att lägga in på ITunes, lyssna närhelst jag vill -NOT. Ingen CD-spelare. ÄSCCCHHH!

Snabb genomgång.. Kan vänta tills maken kommer hem, ladda ner på hans bärbara, skicka till min.
Hmm, det är ikväll..
Gå upp på dotterns rum, installera ev programvara, kolla av, få koder till hennes email, skicka.. MEKKEL.

Sålunda, öppnar Mac hemsida. Tilltron till mina tekniska färdigheter är ENORM.
Magiccccc fiiinnngers!! (Hört om sådana?)
Vidare in i Verktygsprogrammet, terminal, skriva in "drutil tray eject".. Surrljud från datorn.
Inget händer.
Okej, fas 2. Samma program, denna gång skrivverktyg. Stoppa, starta om. Surrljud.  Resultat-noll.
Fas 3 - Omstart hela programmet, hålla in vänsterklicka på musmattan under uppstart. Surrljud.
Just det, du gissar riktigt, resultat NOLL.

Ganska snart befinner jag mig på den mera mekaniska delen av listan...
Pilla i skåran med ett kreditkort..(Nej, inga snuskiga fantasier nu!)
Pröva med gem (been there, done that, even tried again.) 
Shit out of luck som man säger i Staterna läser jag vidare på min lista och mitt öga når då ordet:
OSTHYVEL.

Jaha...
Idéen är enkel. Kreditkort modell stor.
En man föreslår till och med att man fäster lite dubbelhäftande tejp på osthyvel, sticker in den i skåran och vips, ut kommer cd.
Kort fast av montering följer.

Med stadig hand manövrerar jag osthyvel inne i Mac:en, känner, drar, vickar, pillar..
Modigare.. Drar, stöter, trycker, fixar med tejpen..
Klonk!
Osthyveln sitter fast!! Jag tryckte aningen för hårt och den delen man skär med hamnar innanför pälsen. Låst.
Panik!! Dubbelpanik!  Jag vickar, drar...

Asgarv! TOKGARV.. Skrattar så jag nästan kissar på mig då min överaktiva fantasi börjar skicka bilder.. Datorn under armen på skolan med en osthyvel som sticker ut. Bara skaftet.
Brandlarms killen som strax skall komma och klättra runt i taket och så ser han en osthyvel sticka ut ur en Mac.. Vad tänker han?
Eller hur förklarar jag detta i Mac affären när jag lämnar in den för lagning?

Hickande av skratt lirkar jag försiktigt ut osthyvel.. Dagens grej.
Nöden ÄR uppfinningarnas moder!
Tyvärr hjälpte det inte mig denna gången. Det får bli reparation denna gången. Utan osthyvel.
Mr White får jag också lyssna till, ikväll, när skrattsalvorna lagt sig!

LIVE with PASSION & BLESSED BE!