När alla känslor får plats!

De senaste veckorna har inneburit ett "jättekliv" för mig.
Jag har arbetat, arbetat och arbetat mig ut ur många gamla kapitel, känslor, drömmar och värderingar och, poof, så släpper champagnekorken ur flaskan.
Man flyger iväg i raket fart.  Skönt. Äntligen.

Nya vanor tar form. Kommentarerna haglar.
Resultaten vänder uppåt..
Fartblindheten kommer farande.   Lite vill man surfa på vågen, utnyttja att allt går bra och äntligen få släppa den där tråkiga, gråfärgade sörjan man traskat omkring i.. länge.

De flesta födslar innebär en viss mängd smärta. En viss mängd försakande.
Det tillhör liksom att föda/födas.. Att balansera på gränsen mellan smärta och den oändliga lycka det innebär att vara delaktig i något så stort.
Ljuvligt, nytt, skört, vackert.. och smärtsamt.

I en vecka nu har jag ignorerat smärtan.. Det har liksom varit NOG av den de senaste åren.
Låtit mig beröras, bländas och bedåras av den andra sidan istället.  Få tillstånd att fyllas på.
I bakgrunden bullrar, murrar smärtan som ett åskväder..
Stormens öga är över och jag skall ut på andra sidan.

Idag har jag tagit mig tid.. Rensat bordet, plockat bort allt det onödiga och gett förlossningssmärtan plats - varsågod, se här. Slå dig ner! Välkommen. Kom in! 
Jag vill leva som jag lär och kinesisk medicin lär oss att alla känslor måste få plats, alla måste få utlopp synas så att de inte skadar oss på andra platser, i andra system.   Detta tror jag på. Detta känner jag igen. 

 Inpackad i mina filtar, med varmt att dricka och med papper och penna till hands har jag låtit sorgens tårar falla...
Sorgen över de saker som inte blev som jag önskade (trots att det antagligen blir bättre så här!)
Sorg över de som väljer en annan station än min, deras resväg och min skiljer sig här.  Tack för resan tillsammans med er. Ha en fortsatt god tur!

Sorgen över att ha hållit fast för länge i de fåglar jag borde ha släppt i skogen...
Sorgen över de jag önskar höll av mig men som aldrig kommer att göra det.
Sorgen över de som håller av mig men som inte längre fyller en plats i mitt liv och hjärta.
Tack för erfarenheterna, Lev väl.

Sorgen över att det just nu är otroligt tomt!
Kvasten har gått. Lungorna tömt sin sorg. Musklerna släppt sin spänning.
Mitt middagsbord är dukat till fest men gästerna har inte hittat hit ännu.
Inbjudan har inte gått ut ännu.

Jag torkar mitt bord, torkar mina tårar, nya blad att skriva..
Solen går ner bak bergen.
Imorgon är en ny dag.  Tacksamhet. Förväntan.

Live with passion & Blessed be