Fret away time

"I was fruitlessly busy for for hours" suckar Engelsmannen eller så säger han "I fret away my time"  och hänvisar då till att han fräter sönder/använder upp sin tid till något onyttigt.
Vad är onyttigt?

Personligen har jag lite problem med "fret away time". Det känns onyttigt eller förresten, jag inbillar mig att det känns onyttigt och jag är LÄRD att det är onyttigt.
Att vara sysslolös.. Att vara i vilomodus..Eller ibland, att helt enkelt inte vara upptagen med något som "syns på utsidan".
Det är så för många människor, att det som inte syns, har ingen relevans i tillvaron.

När jag skriver blir jag ofta uppmärksam på detta fenomen hos mig själv, speciellt när jag skriver skolarbete eller fakta text som kräver ett samlande av material först, så själva inläsningen och sen, sen kommer den fruktade tiden. Bubblan. Tiden då det på utsidan inte sker någonting.
Inga ord hittar vägen in i datorn, inga noteringar krafsas ned och tiden verkar rinna som vattnet i en ström älv. Egentligen borde jag då hänga upp en skylt med texten "Process pågår, STÖR EJ!" och bara låta världen vara, ty ting sker på insidan.
Istället nojjar jag "Men oj, oj, oj, vad tiden går! Hur skall jag hinna? Sitta här och tänka, vad onödigt! Mitt i tentan och allt.. Blir aldrig färdig!"
 Det är ju precis vad jag blir! Färdig! Genom processen.. Den tillåtna, den otillåtna, den ljuva.

Situationen här ovan kan lätt appliceras på alla typer av skrivarprocesser hos mig. Bloggar skrivs oftast då jag går med hunden eller tränar, då läggs ord till ord, åsikter formuleras och tvättas. Tankar föds när blodet russlar runt på ställen som annars kanske är lite för spända. ;-)

Svårare är det att "fret away time" gällande annat...
Jodå, jag kan se att processer, funderingar, återhämtning är viktigt på andra plan också men känslan av att jag "bränner tid till ingen nytta" är ändå ofta närvarande. 
"Slöseri med tid" - finns det verkligen? Vad är det i sånt fall och vem bestämmer det?

Igår kände jag att något som är roligt, mysigt och som fyllde på kändes som "slöseri med tid" just på grund av att jag hade andra planer, planer som var fyllda av saker som "var mycket viktigare".
Hur sjukt kan det bli? Hur påverkad kan man bli av omvärlden, av stress, av regler och sociala spel?
Tack och pris så kom jag på mig själv mitt i steget, stoppade upp och undrade:
Vem har sagt att detta inte kom på rätt tidspunkt? Vem har sagt att detta inte är lika viktigt som julklappar, städning och allt det där andra?"
Svaret är ingen. 

Universum känner ingen "skräptid", ingen "waste", inte heller någon "fretted away time".
Här finns bara bricka som läggs till bricka. Härliga små ögonblick av nåd, ett efter ett.
Idag skall jag avsätta en stund att "fret away a little time", slösa med några ögonblick.
Jodå, jag ser paradoxen i att jag "avs ätter en liten stund" till detta men komihåg, Rom byggdes inte på en dag, maratonlöparen börjar inte med över fyrtio kilometer, varje viktigt kliv börjar med träning.
Startar där.. Får se vart det leder..

Vad du än är, vad du än gör..
Live with passion & Blessed BE!