En dam i växt.

Mitt i steget går larmet, skolans larm och fyraåringen i vagnen utanför skolan hoppar högt av det skarpa ljudet och utbrister:
"Guri mej! Vad er det, mamma?"

Mamma kan vid det laget inte svara, hon ligger dubbelvikt över vagnens handtag och skrattar.
Guri mej.. Det säger gamla damer, tanter på åttio plus som ett alternativ till Herregud eller Jösses vid plötsliga oväntade händelser.  Flickungen flinar glatt åt min munterhet men får inte riktigt med sig poängen. Det ramlar många roliga saker ur fyraåringars munnar.

Några timmar senare sitter hon vid matbordet och pillar i sin middag, jag springer mellan köket och bordet, upptagen med den sista dukningen. Hon prövar få min uppmärksamhet men jag tänker att det kan vänta lite, jag skall ju sätta mig strax, om en sekund.
Hon tappar tålamodet och skriker:
"MAMMA, jag VILL IKKE HA AFRIKA! Jag LIKER IKKE Afrika!! Liker ikke, liker IKKE..."
Det är inte särskilt roligt men för min inre bild ser jag ett sommarcafé, mat som delas ut, den mörkhyade familjen som sitter bakom oss när fyraåringen börjar gasta om sin avsky för AFRIKA.  
Det får mig att le.. Le igen.
"Hjärtat, du kan bara peta PAPRIKAN till sidan. Den ligger löst på. Ta bort den bara"

Vi sliter lite med hun och han och det kan ge spännande historier.
"Mamma, Mattis sa att hun ville leke med dem og då sa de att han ikke fikk vare med. Då blev han lei seg og så begynte hun og gråte. Jeg måtte tröste hun." 
Här gäller det att hålla tungan i rätt mun.. Eller rätt i munnen. Hur många barn är inblandade här egentligen?  Tja, när saken kommer till sin spets handlar det bara om Mattis och de andra men eftersom M blir både hun och han i en salig mix kan man lätt tro att det är fler.

Än värre blir det när vi blandar det vi sett på film med verkliga händelser, jodå, det händer emellanåt också och det kan hända, som igår, att jag inte hajar att den elak mormodern som kom och hämta barnen inte är verklig. Inte förrän jag får en klar beskrivning av hennes lila hår, som står upp i spetsar på huvudet och att hennes skoter/moped flyter i luften. Det är då jag kliver på tåget och inser att här handlar det nog snarare om mormoder till et Trollz än något annat. 
Fascinerande, magiska värld!

Vår fyraåring har ett munläder utan dess like och att prova sig fram i språket, nja, språken ger henne många rika emotionella upplevelser. Det syns och märks.
Grannen fick sig en släng av den svenska sleven då hon proklamerade att:
"Jeg vil gjerne dra på hytta, gjerne HELE påsken men det er så langt å ÅKA!"
Grannen lystrade, satte ihop och log.
"Du snakker litt rart!" säger de andra ungarna på dagis och då menar de "underligt" men det tar inte på henne ännu.

Hon väger och mäter ord, känner på dem, väljer och vrakar såsom en riktig madam skall göra.
Ändrar sig gör hon när HON är färdig, inte när jag eller världen tycker att hon borde göra det.
Mitt läppstift är och förblir mitt leppestipt tills hon är klar att ändra sig.
Färdig med DET! Punkt!

Kanske är det extra gulligt denna gången då jag hör saker sägas på ett annat språk?
När jag hör formuleringar komma såsom de vuxna uttrycker dem men ur den sötaste av alla söta munnar, alldeles för tidigt, alldeles för snabbt.

Lämningen på dagis igår, mötet med personal och en gråtande flicka, en flicka som precis börjat på hennes dagis och som nu var ledsen för att mamma gått.
S ser länge på henne med rynkad panna, frågar varför hon är ledsen, får svar och kavlar sedan upp armarna med orden:
"Oki, här kan jeg gjøre en insats!"
Leende ser jag hur hon med mjuka ögon flörtar sig in i flickans sfär, frågor om önskemål, tröst om att mamma snart kommer tillbaka. Alla de ord hon själv så gott känner.

Det är skönt med fyraåringar. Skönt, galet slitsamt och otroligt mycket tacksamhet och humor.
Jag följer nära i hennes fotspår, min blivande bakarmästare (mästarinna).
Vad blir det när kroken är böjd?

Lev i nu, lev med passion & Blessed BE.
KRAM