Häxan surtant!

Oj, det är som en förkylning.. Plötsligt slår det till och drabbas man av attack en, ja, då vet man att attack två antagligen ligger precis om hörnet och lurar.
Häxan surtant syndromet! 
Jag blir 85 år, drabbas av rynkade ögonbryn, hårda nypor, vassa ögon, väsande röst och tja, allmän missnöjd.
Grundtanken är... Vad skall det blir av världen om ?? Valfritt att fylla i här.

Idag drabbade det mig då jag, lite försenad pga kö på vägen till stationen, med något förhöjd stressnivå skulle pröva att kliva på tåget. Det överfulla tåget.
Lika förvånad varje gång, folk skall tränga sig PÅ innan de som måste AV har gått ur.
Varför? Logik?
Tåget går medan de går av. Nej, knappast. Har det någonsin hänt? Skandal i sånt fall.
Jag hinner inte med tåget fast jag står på perrongen och mitt i klungan.  What? Är du osynlig?

Häxan surtant dyker upp, med hatt, kvast och sina vassa ögon.
"Vad skall det bli av denna världen om folk INTE lär sig att man väntar tills tåget tömts på folk då blir det nämligen MER plats kvar till oss som vill på? HERREGUD!"
Gå din väg! Jag prövar knuffa ut häxan ur kupén men hon hänger envist kvar då jag får en North Face ryggsäck mitt i ansiktet.
Den hänger på en ung man som snurrar likt en karusell mitt i vagnen medan han effektivt slår ner allt i sin väg med ryggsäcken.
"Vad skall det bli av den här världen om inte föräldrarna lär sina ungar att man INTE går in på ett tåg med ryggsäcken på? Har du den på vid matbordet hemma också, dust?"  

Till häxans stora nöje är det en äldre man som upplyser den yngre om hans göranden och skamfullt tar han ner sin säck, rodnar över kindbenen.. Rätt åt honom. Häxan suckar förnöjt.
Lite ordning i världen i vart fall.

Det bor en liten häxan surtant inom mig, bara att medge det, fast när jag ser på henne och det hon reagerar på blir jag mindre och mindre skamfull.
Hon vill egentligen bara ha lite smidighet, lite "lika för alla". Hon har inget emot att stå så att barn, gravida, gamla får sitta. Hon delar gärna sin plats med andra men går igång på sådana som roffar åt sig, lever i sin egen värld och glömmer tänka ett steg längre.

Det finns inte "ordning och uppförande" i skolan längre. Kanske borde det finnas det?
Det finns ju inte längre några gamla damer som slår unga i knä hasorna med paraplyer när de går i bredd, tränger sig på bussen. Inga uppfostrande ord, det är det ingen som vågar.

Hur lär vi barnen att ta hand om sig själva och andra?
Hur lär vi dem sociala regler så att det fungerar smidigt för alla?
Häxan surtant har inte mycket att bidra med där men hon har åsikter och jag ser vart de kommer ifrån.
Värt att klura på.

Live with passion and BLESSED BE!