Stress, hålla min plan, utvärdera, göra om, göra "rätt", få det till, hålla måttet...STRESS!
Det vänder sig i magen och jag får lust att spy i vasken.
Datorn står på, tidningens sida lyser starkt emot mig "60 är det nya 40!"
SAY what? Vad är då jag som är 40+? 20 typ?
Har ingen lust att vara 20 igen, den stressen, den okunskapen, den jakten - tack men NEJ TACK. Har INGEN lust att fnula med och fylla varenda sekund av min tid med måsten.
"Jo, men du förstår.. Jag VILL detta! Det är ju min önskan"
Jaha, ja, därför du i princip spyr på hela ditt liv vissa dagar i veckan, vissa timmar, för att du fyller dem med allt du önskar? Eller?
I min värld är det lögn och förbannad dikt! Timmarna fylls med saker som andra sagt och dikterat, fokus från det egna varandet, själens önskningar, kroppens behov faller bort för kliché gubbarna skapade av de som vill sälja.
Min vecka har bestått av att stirra dessa "klichéer och klyschor" mitt i ansiktet och fundera över hur jag själv vill relatera till dem.
En stor tenta har varit veckans fokus. Inte en sitta och skriva i det dolda, gömd bakom ett kandidatnummer, få ett besked senare. Nej, en praktisk tenta. Öga emot öga med människor du beundrar, på deras hemma bana... Vaddå, inte bry sig om vad de tycker om dig?
Jag gör det! Jag lovar och vem var sin hårdaste kritiker? Jo, jag själv.
Jag sågade mig själv vid fotknölarna, not got enough. V
ad såg de? Jo, någon som fint integrerat och tagit till sig kunskapen, som kunde använda sig av den praktisk, som var.. osv. osv.
Haktapp! Guldfisk med öppen mun? Talking to me?
Stressen i min kropp pga behovet att prestera. Den syns ju ingenstans, är inte mätbar, den är ju bara tillfällig. Hahahahha.
En god väns hand på min skuldra, bekymrad min, tryck på axeln, frågan"Vad gör du? Varför så stressad?"
Några timmar senare, ett blodtryck, ett blodprov. Nej, inget farligt, det är en pågående check under en lång period. Ett sätt att se hur hormonerna, MINA hormoner, ser ut.
Läkarens irriterade blick, tillfrågade om ett samtal - varför detta? Vad sker just nu?
Det syns. På mig. I mig. Individualitet. Då har jag ändå bara varit så här "max stressad" i drygt en vecka, inte permanent.
EN VECKA utan meditation och yoga men fortsatt med promenader/träning och vanligt liv. Det syntes på proven, det var mätbart. Vad sker med alla de som lever så konstant?
Det är svårt med individualitet när samhället matar, pressar, lockar och pockar.
Så lätt att göra deras regler till mina/dina och sen tro att det är så speciellt när avsaknaden av tid till att reflektera, lyssna inåt är där.
Jag är inte stark nog att utsätta mig för detta just nu så jag måste minimera det i mitt liv.
Lägga fokus på att lyssna än mera inåt. Hitta en strategi för dessa situationer såsom denna veckan, ty det kommer flera, sådant är ju livet.
Kroppshetsen - avstängd, tack. Finns ingen rim och reson längre. Tur badrumsvågen åkte ut förra omgången detta var på tapeten.
Intellektstressen - avstängd, tack. Vem kan bedöma vad?
Vara 20 när jag är snart 44 - nej, tack. Gillar att vara 44. Det passar min ålder.
Ha mera grejor? Senaste prylarna? - Nej tack! Sista kostymen hem har inga fickor, inte kistan heller.
"Vad är galt med deg?" säger fyraåringen och ruskar Barbie på golvet.
Ja, det kan man fråga sig. Vad är galet med världen och dess normer? One size fits all - funkar inte alls. Tack och pris.
Välmående och balans.
Dags att skriva lite, gå in i bubblan av kreativitet och närvaro. Balanser upp denna veckan.
Ha en strålande. härlig Söndag. Låt dörrarna öppna sig själva, slå inte in dem.
LIVE WITH PASSION & BLESSED BE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar