En sekund på en Lördags morgon

Vid morgonens tidiga promenad är tanken där igen..
Jag har inte tid att skriva ner den nu, är på väg till jobbet, borde springa, hinna bussen - ändå måste den ner.

Jag är glad att leva, tacksam att leva precis såsom livet är ty jag har sekunden, jag har livet!
Livet är en dynamisk process och det är långt ifrån perfekt men det är där, livet, aktiviteten och själens närvaro i mitt tempel.

Med glasögonen på näsan då jag läser tabellen till bussen ler jag brett.
Tänk att jag fått bli så gammal att jag får testa läsglasögon, dit nådde aldrig min mor.

Tänk att jag är frisk nog att följa min dotter på den promenaden vi tog igår kväll , när jag var så gammal orkade min mor till postlådan och tillbaka. Knappt 150 meter.

Just nu sliter jag med skolan, mycket info, omöjlig uppgift men jag tuffar på.
Jag lever i ett land där vi faktiskt har möjlighet att studera, lägga till, köpa böcker och skapa förändring. Magiskt. Fantastiskt.

Min kvinnlighet förändras också, jodå, den börjar med det ungefär tio år innan man ser tecken.
Undra hur det blir? Jag har ju inga gener att jämföra med där. Hon, min mor, fick aldrig uppleva det.
Spännande. Utmanande.

Om jag inte vore så lycklig och tacksam skulle jag skälla lite på de som är så idiotiskt dumma att de tror att "komfort zonen" sitter i kroppen och i träningen. Herregud, så fånigt.
Har du aldrig hört om komfort zonen? Gott för dig. Låt det stanna där och se inåt.
Det är det du har när allt det andra tar slut, vittrar och förändras...

Själen!


Njut dagen!
Live with passion och Blessed be!