En hjältinna ur tiden

Min engelska själ har sorg.
En av mina stora hjältinnor har gått ur tiden, ja, det är inte så att jag känner henne personligen, snarare hennes karaktärer men en kvinna som kan skriva så måste ha många känslor i sin kropp.
Dock, hon var en dam av sin tid, brittisk ut i fingerspetsarna och det skall man inte heller glömma.

Den fantastiska Phyllis Dorothy James (P.D. James) fick bistå världen med sina fantastiska ord i ett fantastiskt tidsspann av över sextio år då hon avled den 27 November i en ålder av 94 år.
1991 adlades hon till "Baroness James of Holland Park för sin insats i den brittiska litteraturen och när man hör det är det lätt att tro att Mrs James hade ett enkelt, överklassliv där hon kunde ägna sig enbart åt skrivandet.

Inget kunde var längre ifrån sanningen.
 P. D. James lämnade skolan vid 16 års ålder då hennes far ansåg att skola inte var något man skulle slösa på flickor, dessutom fanns inga pengar till dylika utsvävningar hos dem.
Den unga P.D. arbetade på skattekontor, som "assistent manager" för en teatergrupp, hon utbildade sig för egna pengar och samtidigt som hon arbetade. Efter utbildningen arbetade hon med sjukvårdsfrågor i inrikesdepartementet, på avdelningen för polisiära frågor och rättsmedicin (inom samma departement) och med frågor om ungdomsbrottslighet fram tom sin pensionering 1979.
Hon var djupt engagerad i många av dessa frågor på ett personligt plan men klarade också att använda dess andra sidor till att skriva spännande, tankeväckande historier så att säga "från alla vinklar".
Hon gifte sig så tidigt som 1942 med läkaren Ernest White. Denne man traumatiserades svårt under andra världskriget, fick psykiska problem och hamnade på mental sjukhus. Så från andra världskrigets slut var P.D. James ensamförsörjare och mor till sina flickor.  Maken avled 1964.

Hon skrev sin första roman "Cover her face" ‘när hon var nästa 40 år och den publicerades då hon var 42 år gammal.  Ur en man hon beundrade plockade hon egenskaper som hon ansåg "att en respektabel riktig man skulle ha" och så blandade hon dem med viktiga attribut hon fann hos detektiverna på New Scotland Yard där hon gjorde mycket research.
Ur dimmorna klev "Adam Dalgliesh", hennes huvudperson genom de kommande 14 romanerna.

Personligen (och säkert många med mig) har jag fallit för den melankoli som sätter sin prägel på alla böckerna om Intendent Dalgliesh. Kanske är melankolin P.D.'s egna sorg över makens tragiska öde, då hon tidigt låter oss veta om Intendentens döda hustru och barn, och så den långsamma, långsamma vägen tillbaka till kärleken och tilltron till livet.
Balansen är hårfin, ty när jag fångas i P.D. James historia uppfattar jag nästan huvudpersonens hjärtslag, kan höra hans röst, känna hans doft och tankar. Men när jag läser själva orden ser jag att inget av det där egentligen står skrivet. Inget är överdrivet i denna konservativa kvinnas berättelser, ändå svider vissa saker som piskrapp och sinnena får upplevelser som mera verkar gömmas mellan raderna än i dem. 

I mitt inre har jag alltid hoppats att hon själv, om än i lönndom, fann tillbaka till kärleken och att det är ur denne man, denna hemliga "någon" som hon tog egenskaperna till sin älskade intendent. 
Enligt vad jag läst var hon precis så anspråkslös, mjuk och försiktigt som man hoppas när man läser om den "djupa", filosofiska och närvarande Adam eller när man läser hennes miljöbeskrivningar, som får mig att resa snabbare än alla Concorder till Cornwall och "England's greenest hills".

P.D. James skall läsas på Engelska, såklart.
Då kommer alla nyanser fram och är i sitt esse.
Tomas Bolme gör fantastiska inläsningar av hennes böcker på svenska, där hans magiska röst och tolkningar av personligheter plockar fram karaktärsdragen ytterligare.
Så, börja gärna där, om du tycker engelska blir för "tradig".

Ett innehållsrikt, och säkert till stora delar smärtsamt liv är till ända.
Det gladde mitt hjärta att läsa att hon fick dö still och fridfullt hemma, hon, kvinnan, som torrt kunde beskriva ond, bråd död så att jag får gåshud över hela kroppen.
Jag skall ta mig an "Cordelia Gray", P.D's  egen kvinnliga"private eye" igen som en hyllning till författarinnan.
Sen skall jag njuta av Adam igen, i "Death in the Holy Orders". En av mina favoriter.

I min värld påminner P.D. James om att allt är möjligt!
Med ett öppet sinne, med kärleken i fokus. Må det bli hennes arv till världen tillsammans med hennes böcker och hennes barn.
Rest in Peace, dearest, may the Angels keep you safe.

Live passion & Blessed Be!