Tacksamhet

Med en suck sjunker jag ner i stolen, insikten om att det är Söndag har drabbat mig men även Söndagen har sin uppgifter en dag som denna, första Advent.
Oron inför hur jag skall hantera morgondagen gnager i maggropen, tunga dagar på jobbet nu. Mycket som skall ut till alla postlådorna, utskick från myndigheter, köpta utskick från företag.
Det tar tid och energi från en postman.

Idag skall jag dock jobba som homeopat, möta en patient jag bara har en vag aning om vad hon behöver hjälp med och jag känner en blandning mellan lycka och sorg.
Detta är mitt kall, detta är det jag skall göra på heltid men tydligen inte just nu.
Jag vill att nyfikenhet skall bubbla upp ur källor i mitt inre, kanske gör den det, om en stund, då jag är på väg men just nu ligger tröttheten som ett täcke över alltsammans.

Rotar runt i mitt inre efter - tacksamheten.
I mitt hus finns en riktig liten tacksamhets ambassadör, jag borde ta efter henne, faktiskt.
I Torsdags berättade femåringen stolt om besöket på ett närliggande bibliotek. Hon hade rest dit tillsammans med dagis, på tunnelbanan och så hade det sett en teater om en flicka och en disco mus.
Berättelsen var kantad med alla möjliga sinnesintryck, det var kallt ute, det var mycket ljud på tåget och så utbrister hon glatt:
"Ja, och så fick vi MASSOR med saker på biblioteket.."

Förvånat ser jag ner i ryggsäcken och letar runt efter programblad, klistermärken eller något liknande. Ingenting att finna så jag frågar:
"Jaha, vad fick ni då?"
"Vi fick ett glas vatten för vi var så törstiga!!" utbrister hon och LYCKAN strålar från öra till öra.

Riktigt, min vackraste prinsessa, är man glad och tacksam för det lilla har man mycket att vara tacksam för och tacksamhet leder till att man ser andra saker att vara tacksam för och så är cirkeln rund. Dessutom, ett glas vatten ÄR en stor sak. Många är inte ens den nåden förunnad.

I USA har man precis firat "Thanksgiving", to give thanks.
Räkna det man har att vara tacksam för, finna nåden i det gåvan.
Vi har faktiskt en sådan i Sverige också, om än inte lika känd, Tacksägelsedagen.
Den firas andra Söndagen i Oktober i Svenska Kyrkan och var från början ett sätt att tacka Gud för årets skörd. Det hade man först tid med då allt var bärgat och i ladorna därför lades denna tacksamhetens Söndag så sent som i Oktober.

Själv vill jag inte knöla ihop det till bara en Söndag om året eller en Torsdag för den sakens skull.
Tacksamheten vill jag känna varje dag och påminna mig själv om att känna varje dag.
Även där kan jag använda mig av min minsta prinsessa, till påminnelse och leenden.
När vi har myst i sängen på kvällen, läst äventyr, pratat om dagen och så släcks lampan, jag önskar henne godnatt och säger att jag älskar henne.
Då utbrister hon ofta:
"Vet du mamma, jag tror det blir en fantastisk dag imorgon!"

DET är ett av de sätt jag kan visa tacksamhet och framtidstro på.
Ha en vacker, fantastisk första Advent och "räkna de lyckliga stunderna blott!"
 Live with passion & Blessed Be!