söndag 16 november 2014

En tur i minnet, en retur till annan station.

Mitt ex tog kontakt och behövde hjälp.
Han behöver pga en pågående tvist med en gammal partner kartlägga de delar av livet som berörde deras samarbete, delar som skedde för länge sedan, typ 15 år tillbaka i tiden.
En spännande, frustrerande resa i - hur var det nu? Vem sa? Vad gjordes? Vem betalade? Vem..och så vidare.

Min första tanke var "och herregud, jag minns ingenting av det där", tätt följt av -vad vill jag minnas av det där?
Men då mycket hänger på att få historien rätt och då jag tycker att den andra parten alltid behandlat mitt ex illa beslöt jag mig för att försöka skaka liv i minnets korridorer.
En tur på vinden, en tur bland gamla kvitton, broschyrer, vykort som jag sparat från olika resor och bestämt mig för att spara för att en dag, en dag kunna scrapbooka in alla mina minnen. (När jag blir pensionär kanske..;-)
Därefter gick turen till foton, album. Det som är bra med fysiska bilder är, om man har en kamera som jag hade, att de har datum på baksidan. YEAH. Hur skall det bli när mobiltelefonernas tidevarv tagit över helt? Hur många lagrar ens sina bilder på ett bra ställe när mobilen plötsligt drar sin sista suck? Hur daterar man dem?
Jag har ca 260 bilder i min mobil just nu, från sista året och en del av dem har jag svårt att tidsbestämma redan nu.. Vad blir det av detta?

Tillbaka till mina "arkeologiska utgrävningar" på vinden.
Så satt jag där, i myllret av flygbiljetter, bilder, broschyrer, visitkort, anteckningar, dagböcker och likt ett färgrikt garnnystan började trådar hänga ut.
"Javisstja, det var efter Frankrike resan... Jag firade min födelsedag där och fick den tallriken"  och så vidare och så vidare.
Jag vet att jag har pratat om meme tidigare här i bloggen, memes är mycket förenklat en sorts klädhängare för minnen. Vi hänger upp kostymen på en hängare och när vi får syn på den, inser att det är just den, ja, då hittar vi både kostymskjortan och slipsen på samma hängare. Ungefär så, och som sagt, väldigt förenklat.
Vid just detta tillfället kunde jag se dem glimma till i mitt inre, den ena efter den andra.


Så, till agerandet vid dator. I ett mail skrev jag ned alla de ting jag kommit på, blandat med frågor och öppna ändar. Det ledde till ytterligare minnen.
En stund senare kom svaret från exet. Han besvarade många av mina frågor, mindes andra saker än mig och i de trådändarna han gav mig fann jag ytterligare minnen och förståelse för minnen och saker jag trodde jag glömt eller aldrig vetat.
En sorts minnenas pingpong match.  Exet fick vad han behövde för att färdigställa sina dokument.

När jag var färdig öppnade jag hurtsen till mitt skrivbord, det sker ju dagligen, här ligger alla kontors attiraljer och småskräp men denna gången fann jag inte det utan min gamla visitkortspärm.
Alltså, den har legat där hela tiden men jag har inte "sett den". Nu såg jag den med all tydlig skärpa, öppnade den och reste vidare bland minnena..
Människor vars liv berört mitt, människor vars liv jag berört och där, mitt bland alla minnena, där fann jag poängen med hela grejen.
Den bara låg där och lyste som en diamant bland skräpet.

Erkänner gärna att jag log lite och förundrades än en gång över synkroniciteten i tingen skeende.
Idag har jag lärt mig att man minns mer än man tror, man behöver bara något/någon som "joggar" ens minne tills det blir varmt. Man minns olika ting också och det är bra, därför är det otroligt viktigt att dela händelser med dem man tycker om. Gärna live också, inte genom linsen på mobilen.
Nästa viktiga påminnelse var att minnet och livet är en väv, där det ena leder till det andra och alla trådar hänger ihop. Såklart, jag vet det men när jag tittade under lupp på en speciell tid i mitt liv, ett avgränsat kapitel så fann jag fler pusselbitar än jag trodde.
Kan rekommenderas faktiskt.

I natt har jag drömt om pusselbitar, drömt om att få dem att passa ihop.
DET skall jag bruka dagen till och så skall jag kika lite på det nyfunna, njuta min Söndag på ett litet annat sätt än jag trodde men njuta skall jag.
En ny vecka ligger framför oss, ta vara på den.
Live with passion and, may you always know how blessed you are!
Kram





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar