En gammal klasskamrat till mig går igenom en slitig tid, skilsmässa, uppbrott och huset de bor i skall säljas. Men mitt i försäljningen stoppar allt upp...Någon har hittat ett gammalt papper angående fastigheten, lämnat in det till kommunen, urgamla lagar träder i kraft och försäljningen stoppas. De måste vänta, de måste bo under samma tak, någon annan ekonomisk lösning finns inte.
Ändå klarar hon av att fokusera på det "goda" han försöker göra, det saker de gemensamt försöker lösa och jag imponeras när hon lugnt och stilla uttrycker:
"Kärleken kommer i så många olika dräkter!"
Jag känner mig träffad i hjärtat. Detta har farit runt i mitt huvud under de senaste dagarna också, kärleken och omtankens många ansikten.
Det finns perioder när man ser det mera tydligt, det finns perioder när det försvinner i det allmänna bruset men oftast mår jag så mycket bättre när jag letar efter tecknen på kärlek.
På mitt jobb finns en kvinna som jobbat länge, som kan mycket och som gärna, håller koll, kör med andra, påpekar och har åsikter om allt. Det finns en del irritation runt henne men samtidigt kände jag snabbt att många av männen känner en otrolig värme för henne.
Som rookie och nybörjare blev jag satt att lära av henne och insåg snabbt, alla kommentarerna, alla påminnelserna tjänade ett syfte - att få ett bra jobb gjort men framförallt, beskydda mig.
Efter några dagar i hennes värld gick jag hem med en otroligt varm känsla i hjärtat, beskyddad, omtyckt och integrerad. Kärlek.
På kvällen såg jag ett oskyldigt chokladhjärta i matvaruaffären och jag visste direkt vad jag ville göra med det så jag snappade åt mig ett. "En god kram" stod det på.
Nästa morgon presenterade jag det för henne på jobbet, gav henne en kram och tackade för omsorgen och för att hon "passar på mig"! Reaktionen blev, tårar som trillade, stora och mjuka.
"Jag som trodde att alla bara såg på mig som en tjatkärring, en som är lite för på, en som..
Men egentligen är jag ju bara..Engagerad!" viskar hon medan tårarna blir till ett leende.
Japp, I know, it takes one to know one!
En annan kollega är ung, tyst, har mössan neddragen tillika byxorna, ja, ni vet till den grad att man kan se hans spricka mellan skinkorna när kallingarna inte är uppdragna. Han möter inte blick, han svarar enstavig och att veta vad han tycker är näst intill omöjligt.
Vi jobbar skuldra vid skuldra, utan ord, när han plötsligt böjer sig över mina saker och fixar något mitt öga missat, mitt nybörjaröga. Från hans läppar kommer några få ord:
"Måste, hmmm, ta ut, bör ta bort, skall in.. Har du hört?" Mitt hjärta skuttar till, räddad, javisstja, så var det, ja, den skall ju ut för annars blir det galet. TACK, min tystlåtne vän.
Detta fortsätter under hela dagen och när den är slut säger en annan kollega med ett glatt leende
"Jag tror baske mig du har fått en vän i S, han har liksom öppnat sig."
Allt är en definitionsfråga och "att ha öppnat" sig kändes lätt överdrivet men ändå kände jag tråden mellan mig och S, omtanken, respekten. Den kom utan de ord som jag normalt sätt tror att jag behöver, den kom utan pukor och trumpeter, bara stilla, försiktigt genom en intention att detta kan fungera, detta blir bra.
Vi vet alla, det vi fokuserar på, dit går energin, det blir det mera av.
Det är svårt att känna sig älskad och tillräcklig i den här världen ibland, den är kantig och hård och vill man kan man spendera ett liv på att forma sig efter samhällets aldrig sinande idéer.
Problemet är, man blir till någon man inte är, någon man inte kan stå för, någon utan djup.. utan känsla.
Varje energi fyller sitt syfte, varje skiftning i energin är viktig även de som anses som "dåliga".
"Måste vi agera på varje skiftning, på varje vibration som går igenom oss?" filosoferade en kund.
Jag vet inte, i grunden tror jag inte det, men jag tror att vi mår bra av att acceptera att vissa saker "går igenom oss" utan att vi alltid vet varför och så, så kan vi själva ta fokus på det vi har lust till.
Veckan som just avslutats fick sin final genom att vi diskuterade om "glaset är till hälften fullt eller till hälften tomt", den gamla käpphästen och det kändes som en viktig diskussion.
Förra veckan hade flyt för mig då jag fokuserade på skärvor
och tecken på kärlek och omtanke, jag mådde otroligt bra av det så varför lämna en vinnande häst?
Låt oss resa vidare! Mitt glas får gärna fortsätta att vara halvfullt!
Ha en strålande start på veckan!
Live with passion and as always, Blessed Be!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar