Sista April

Hand i hand går vi medan det kalla vårregnet piskar i mitt ansikte,
det skall vara vår, det skall vara Valborg, men det är det inte för mig.
För mig är det 30 April, min mors födelsedag, alltid och för alltid. 

Det är 28 år sedan min mor firade sin sista födelsedag, det året jag firade min sista ordentliga Valborg, sen ville jag inte mer. Några tafatta försök tiotalet år senare men det tog sig aldrig riktigt, min känsla för firande denna dag, det är och förblir min mors födelsedag.

Nu bor jag tacknämligt nog i ett land där jag just idag inte behöver bry mig om svenskarnas Valborgshets, ingen här kan stava till Valborg, ingen vet vad det är.
Sålunda har jag dagen för mig själv, att gå hand i hand med henne jag håller så kär, i en skog, medan vårregnet piskar min hud.

"Gud kan ikke være overalt, derfor skapte han moren" sa Sigmund Freud förnumstigt, nåja, han sa det inte på just det språket men innebörden är där!
Min mor och jag var och är två April barn, två barn födda i växtlighetens tid, när allt spirar och gror och om oss sägs det att vi har humör som en Aprildag, aldrig det stilla stå.
På detta sätt utkristalliserade sig vår relation, upp och ner, hit och dit, dra och slit, absolut ingen relation tagit ur en äventyrsroman, på inget sätt. Ändå visste jag alltid vart jag hade henne, hur hon skulle reagera, kärlek att hämta och försök efter bästa förmåga.

Jag har harvat, harvat och harvat i min barndoms åker under många år i och utanför terapi, och  känner mig färdig, jag gör (för att uttala mig som Yoda, varit mycket Starwars på slutet ;-))
For good and bad!

Talar med henne gör jag dagligen, ibland känner jag henne nästan på kroppen och det väcker längtan.
Längtan efter kramen, närheten och samtalet.
Vad hade kunnat varit annorlunda - flyger då och då genom huvudet.  DET kommer jag aldrig kunna tvätta bort.
När jag känner mig ung, när jag känner mig ofärdig med livet tänker jag ofta på att jag redan nu fått många fler år än hon någonsin fick, DET känns också sjukt.
Livets gåva!

Min lilla mamma skulle ha blivit 69 idag, vad borde hon haft för sig som glad pensionär?
Vem hade knackat på idag och blivit bjuden på kaffe och hemlagad tårta?
Nästa år blir tuffare igen, vad vill jag göra med den?

Jag trycker hennes hand som vilar i min, drar in doften av en parfym med en touch av liljekonvalj..
Gratulerar med dagen, älskade mor! Nära, närmare, närmast! 
Håll dig här hos mig så jag kan känna dig. Älskad, saknad och vi ses strax igen! 

Vinden rycker min keps.. Kastar den in i prunkande snår och jag måste le. 
Inte för mycket, bara lagom, livet är här och NU! 

Live with passion & as always, Blessed Be! 
Namaste!