Gå en hård runda...

Igår blev jag verkligen satt i "tankeboxen" ordentligt gällande temat - Vem är det vi lyssnar på?
Med andra ord, något slog till mitt i mitt center, mitt i det som jag vill fokusera på och tycker är
viktigast av allt, förmågan att lyssna till oss själv.
Hur gör vi? Hur gör samhället? För att hjälpa till med att lära ut detta... Rätt lite kändes det som igår.

Först hörde jag historien om familjen som väger sig varje Söndag, HELA familjen, och deras uppgifter loggas så till en dator som så kopplas till deras FitBit's.
Detta skall då se till att var och en av dem vet EXAKT hur många steg/hur hög aktivitet de måste hålla varje dag för att hålla sig så slanka som de är, eller slankare.
Samma dator matas med recept på det de äter varje dag så att de kan justera aktiviteten...
Problemet nu var, tonårsdottern var redan sjuk plus hade drabbats av ätstörningar men familjen såg ingen anledning att ändra på sina vanor.

Hur de mådde? Tja, rätt ointressant egentligen, de var i vart fall inte feta.
Moder i familjen bekräftade också med glädje en annan skräck historia som håller på att drabba Norge. Mat i Norge skall markeras med hur lång tid den tar att förbränna, mao hur mycket du måste träna för att bli av med just det du håller i handen.
Detta skall hjälpa oss att.. vaddå? JO, hålla oss smala, slanka och likadana.
HURRA, eller?  Då kan du ju välja redan i matvarubutiken vad du kan och inte kan äta beroende på vad du moffade i dig timmarna innan.

Historien får ytterligare kraft när jag frågar tonåringarna i min omgivning vad de tycker om detta, vägningen och matmarkeringen.
Först förstår de inte frågan, vad menar jag? Vad är det jag undrar över?

Så översköljs jag av liknande historier, om klockor som ställs av föräldrar, om omöjligheten i att uppnå dessa mål, om löpturer på 5-6 varv runt hela skolbyggnaden på rasten utan att den jävla klockan rört sig mer än en halv procent.
Håll för öronen, kära läsare, men vad i helvete pågår här?

Knappt är jag nere för räkning förrän en kollega berättar om sin väninnan. Väninnan jobbar som psykolog och då och då möter hon på patienter där det måste bedömas om personen i fråga skall läggas in eller inte.  När detta sker måste hon ha en andra åsikt, en psykiatriker som sitter med och ger sin åsikt.   Häromdagen hände detta, de satt, hon och psykiatrikern och utvärderade en ung kvinna och när mötet var slut gick de till arbetsrummet.

Psykiatrikern kontrollerade genast sin PC, något som förbryllade min kompis väninna, som fortfarande var rörd och upptagen av det samtalet de hade varit igenom.
Så  hon frågade fint vad som skedde och fick så se ner i datorn.

Psykiatrikern kollade sin pulsklocka, kollade hur hon hade "känt sig" under mötet och klockan visade mycket tydligt pulstoppen under mötets mera spända del.
Sålunda visste hon att hon hade varit "stressad".

Pang, där gick jag ner för räkning igen!  Skall vi ha ett samhälle där folk vänder sig till en maskin för att få reda på hur "de har det"?
Vad säger egentligen pulsklockan om sakers tillstånd?  Vad med förmåga att känna in i ögonblicket?
Vad med att förstå sina egna signaler och kunna styra skutan MEDAN situationen pågår?

Många har talat om detta skifte, denna avgrund som snart skiljer den ena sidan från den andra.
Den teknikinspirerade, maskulina sidan med sin utveckling bort från människan och så den andra, med de mera feminina, lyssnande krafterna som vill in i människan, in i djupet och finna ett sätt att höra den egna tonen.

Jag äger själv en Pulsklocka, som jag uppskattar och använder. Jag använder den till träning, för att effektivt använda min tid och förbättra min PULS och kondis.
Men jag läser också forskningen som berättar vilket trubbigt instrument puls egentligen är och när jag gör det så ler jag oftast, ty kinesisk medicin har, flera pulsar på varje arm, på flera olika djup, kopplat till flera olika system.

I min grund blir jag ledsen och rädd, rädd för dessa sjukt ytliga val och vad det gör med många unga människor som, tyvärr, pga familjetillhörighet inte kan välja bort eller annorlunda.
Vem är herre och vem är tjänare i detta förhållandet?  Vem styr vem?
Okunskapen är ofta något som slår hårt men här är det också andra saker ute och går, starka krafter, krafter i samhället, krafter som kör över och krossar det sunda förnuftet och kunskapen.

Jag har rest mig upp nu, jag är inte längre "knockad" utan inspirerad och lite småförbannad, dags att bekänna färg! Dags att visa att det finns andra sätt att göra det på.
Kolla gärna din "maskin" MEN gör det EFTER du har kollat in med den viktigaste av alla, dig själv!

Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy