Att mötas!

Alla de stora "gör det"...
Anthony Robbins gör det alltid!
Dalai Lama gör det (trots att han inte behöver).
Wayne Dyer var expert på det.

Kungen har erkänt att han gör det för det lugnar nerverna.
Kloka Torkild Sköld gör det och min gamla homeopat mentor på skolan gjorde det alltid.
Det var faktiskt han, min mentor, som förklarade för mig att det var enda sättet för honom att "orka jobba med stora grupper".

Ju större grupper, ju större teman, desto större anledning att ha möjlighet att energi "scanna" alla först.  Bara en kortis, bara sådär och det ger så mycket.

Häromveckan började jag fundera över det då det skedde på yngsta dotterns skola.
Den unga lärarvikarien valde, till barnens förvåning, att både göra det då de kom och gick. 
Jag noterade det tacksamt men förbryllat och tog mig tid att lyssna in lite - vad tyckte barnen?

"Jag känner att hon ser mig, sådär.. PÅ ordentlig!" sa C.
"Hon vill veta hur jag har det och det är ok, jag får ju veta hur hon har det också!" sa A
"Det känns lite annorlunda.. Men bra annorlunda" sa K och sög på tänderna.
"Det kittlar i HELA kroppen" sa M.
Min dotter funderade länge innan hon svarade:
"Det är väl så det borde vara. En bra start och så vet jag när jag får gå hem..(tydligt avslut tänkte mor)". 

Denna veckan såg jag en annan lärarstudent göra samma sak med den klassen hon jobbar i.
Nyfikenheten tog överhanden och jag ställde en hög med öppna frågor.
Hon log milt och berättade att det lärs ut på Lärarhögskolan här i Oslo, som ett bra sätt att se barnen på, att just få till det där naturliga bandet.   Men när hon var klar med det tillade hon av bara farten:

"Men för mig är det naturligt, det görs naturligt ALLTID i den kulturen jag kommer ifrån. Man vill komma i kontakt med handens chakran, för att läsa av varandras energier, för att koppla ihop, skapa connection från själ till själ." 
MUMS! Kunde inte ha sagt det bättre och vackrare själv...

Själv vill jag också gärna komma i kontakt med handens chakran, ju nervösare, desto mera viktigt.
Ett klassiskt gammaldags handslag gör det för mig.
Jag blir glad och berörd även om jag gärna tar emot en kram efteråt eller samtidigt, kombon hålla i handen och krama med andra armen.

"Jag kommer med öppen hand" -var uttrycket i Havamal och man syftade då på ärliga intentioner samt att man kom utan vapen.
Bor säkert en gammal urmänniska i mig trots allt.
LEVE handslaget!

Ha en strålande Aprilhelg!
Whatever you do, LIVE with PASSION & Blessed you are!
Love & Joy