lördag 24 september 2016

God works in mysterious ways.

"God works in mysterious ways" säger man på Engelska.

Frågar man en präst om detta, vilket jag har gjort, så svarar han att det beror på att människan inte alltid ser den helhet som Gud gör och att människan är hans redskap att balansera den helhet med.
Just den prästen gav mig exemplet om att Gud bad Joshua och Israels barn att marschera runt Jerikos murar i veckor..
Antyder min inledning att jag inte var helt tillfreds med svaret? Korrekt! Det passade inte in i min gryende andliga världsbild.

Eftersom jag anser att vår själ, allas vår själ, inte kan separeras från Gud.
Vi är alla en gnista av Gud såsom varje droppe av havsvatten för alltid är en del av havet, även när vi står där tillsynes ensamma och som en väldigt liten enhet.
Vi tillhör och ÄR alltid det hela ändå och samtidigt.

För mig finner alltid källan (Gud) en väg att nå oss på, ett sätt att få oss att kännas oss påkopplade, inkopplade, delaktiga, oavsett vart vi är och det är detta som är "mysterious ways". 
Lyssnade du på sången ovan?
Peter LeMarc är en av de mest inkännande, intuitiva låtskrivarna jag känner MEN han delar inga av mina åsikter. Han anser att livet här är en kort jordavandring, till brädden fylld av slumpens infall och så är det slut, punkt. Inget man kan påverka eller förstå.
Ändå flödar vacker musik, berörande ord, de vackrast kompositionerna ur hans livsverk.

Här väljer jag och detta är MIN personliga åsikt, så det är klart, att se delar av det som kraftens storhet och sätt att arbeta "in mysterious ways". Du behöver inte tro, du behöver inte veta, du behöver inte analysera, bara öppna upp och ta emot.
Vi skulle säkert hamna i ett hejdundrande gräl, Peter och jag, om han läste min blogg men gör han det så tar jag det, bara för nöjet skull.

Jag inbillar mig att det är lättare att se Guds vägar om man "vet att det finns", för visst måste det vara lättare att se om man i vart fall vet att man skall titta? Eller fabulerar jag nu?
Guds "mystiska vägar" vet man ju aldrig hur det ser ut innan de dyker upp så hur vet man vad man skall titta efter?

Igår var jag med om en speciell händelse som jag anser är en av dessa "mysterious ways" och jag vill gärna dela den med dig.
Tusen tack till M, om du läser bloggen denna gång, tack för att du valde att "ta hinten" och agera ut kraftens budskap i stund.

Igår höll vår vän Kyle Grey ett live stream event för att fira släppet av sina nya änglakort, Keepers of the Light (kolla gärna korten, de är så vackra).  Jag följde eventet en god stund innan jag insåg att detta var ett gyllene tillfälle att ställa en fråga, något som legat och marinerat i bakgrunden en stund.
Enkelt uttryckt, jag skrev bara och bad om ett kort för "vägen framåt" och så prövade jag sända en god tråd och vibb till Kyle genom eten. Han jobbade frenetisk och ihärdigt, som alltid, men något svar till mig hade han inte och trots flera försök nådde jag inte fram.

Efter eventet tog jag hunden, gick en tur och släppte frågan, jag vet att svaret kommer tids nog och detta är ännu i "marinaden".  Väl hemma fixade jag mig för kvällen, hämtade något att skriva på och landade med dottern i soffan.
DÅ... Pling i min mobil.  Ett messenger meddelande från en gammal barndomsvän.
Vi har inte hörts på en stund, livet pågår för oss båda men när vi var unga (läs yngre) roade vi oss ofta med att "läsa varandra och dra kort". Spiritualitet, glädje och en god portion vänskap har funnits där.

Med häpnad och stå päls, alias "truth bumps" över hela kroppen läste jag hennes meddelande.
Hon skrev att hon hade sett min fråga på streamen.. Alltså, först och främst, bara det. Bland haglande frågor, de rullade hela tiden, plockade hon upp mig, mitt namn och min fråga.
Så hade hon inom sig hört ett budskap, väldigt kort, väldigt koncist, så precist att hon faktiskt lite tvekade på om det betydde något för mig.   GISSA om det gjorde!!!!

Det hon hörde var frågans absoluta kärnpunkt, bullseye, mitt i prick och på grund av hur det uttrycktes så visste jag i hela min varelse att detta var mitt svar.  Det bästa Änglasvaren är oftast de som kommer i korta men kärnfulla meningar, varför skulle de bry sig om något annat?
Kyle hade lite för mycket att göra igår, jag hade mitt svar men ville ha bekräftelse och Gud, med "his mysterious ways",  valde min vän M som kanal.
Jag bad och jag fick svar, fast inte såsom jag hade "förväntat" och jag tror det är det som är tricket -
att veta att svaret kommer men kanske inte alltid i det forum man tror.
Igår var dock kraften lite "övertydlig" men det behövs, när man är så trög som jag!!! ;-)

Ha en strålande hösthelg!
Live with passion & as always, Blessed you are!
KRAM; M








3 kommentarer:

  1. Så sant! O det är där vi behöver varandra. Precis som du skrev.
    Vi behöver speglingen och inte fastna i "kan själv". Och kanske kick in the back när man är lite för ifrågasättande eller glömde intutionen på skrivbordet i stressen ��
    Hoppas Peter läser. �� Tror han kan ta det.
    Min tanke är att alla tro-system, även att inte tro, är olika vägar till samma mål.

    SvaraRadera
  2. Så sant! O det är där vi behöver varandra. Precis som du skrev.
    Vi behöver speglingen och inte fastna i "kan själv". Och kanske kick in the back när man är lite för ifrågasättande eller glömde intutionen på skrivbordet i stressen ��
    Hoppas Peter läser. �� Tror han kan ta det.
    Min tanke är att alla tro-system, även att inte tro, är olika vägar till samma mål.

    SvaraRadera
  3. Tack för kommentaren, Marie.
    Jag tror också Peter kan ta det men jag tror fortsatt inte han skulle gilla det. Det sistnämnda baserar jag på intervjun runt hur "den tunna tråden blir till". Men jag försöker skriva såsom Elizabeth Gilbert förespråkar, jag skriver utifrån min tanke och intuition sen är det inte längre min baby. Vad läsaren lägger in i texten eller ser, ja, det är helt enkelt inte mitt och skall heller inte vara det. Oh, yes, vad mycket enklare livet blir då. ;-) Kram

    SvaraRadera