Ett beslut mognar fram

Jag har skrivit sedan jag fann bokstäverna, vid sådär 5 års ålder.
Faktum är att jag hade "fint besök" för att finna bokstaven K, minns inte om jag har berättat om den. Om jag inte har det så lovar jag komma tillbaka till den historien en annan gång.

Garage, vindar och loft har varit fulla av skrivböcker men från tid till annan har jag rensat, släppt gamla tankar och historier genom att bränna dem. Allt annat har känts otänkbart... Tänk om någon skulle fått fatt i en "avslutad historia", en historia som "inte längre är min". Förfärliga tanke.
Ja, för det har alltid varit så jag känt det, att historier, noveller, tankar, kommit som en sorts "energivarelse", en egen enhet som berättat sin historia för mig, i förtroende, i samförstånd.

Det var nog först på gymnasiet som jag fattade att andra upplevde detsamma, att historierna "kom till dem" från någon sorts yttre bank och när min latinlärare satte ordet på det, ja, då insåg jag snabbt två saker. Ett) Det finns lite nytt under solen Två) Jag är inte galen, eller nåja, bara normalt galen.

Eudaimonia - omhändertagen av en kreativ, andlig ledsagare, någon som leder oss vidare.
Greker och romare såg på konstnärskap och kreativitet på det sättet, på något som "gudarna" gav oss utifrån.. Inspirare - Guds inandning i oss, som ger oss kraften.
Spännande är det också att idéer och kreativa uppslag går till flera samtidigt, uppvaktar dem, ser vem som ger dem tid och vem som tar gott vara på dem. Den som inte gör det, ja, den förlorar snabbt deras intresse, de går vidare och kvar står du med en halv historia..
Lika förtappad som den som spillt den sista mjölken på golvet, tomhet råder.

Själv har jag tvingats inse att jag "är intresserad av för mycket", jag gör för många andra ting utom att skriva och det gillar kreativitetens musor dåligt. De vill ha min fulla uppmärksamhet och när de inte fått det har de gått vidare, till grönare betesmarker, villigare själar.
Det har varit ett smärtsamt uppvaknande i mig, å samtidigt, jag har tvingats inse att jag älskar skrivandet för skrivandets skull. Bara känslan av att vara i skrivandets flöde, utan mål, utan att veta destination eller vad som komma skall, frihet, kravlöshet - det i sig ger mig något.

Trots detta har sommaren inneburit en konfrontation runt detta, en inre bearbetning och ett ställningstagande och när jag är färdig hittar jag såklart flera olika roliga intervjuer som handlar om detta kreativa skapande.
En gammal artikel i tidningen GQ om musikern Tom Waits når mig via lustiga kanaler och i artikeln låter han berätta följande historia om sitt låtskrivande:

"Olika sånger kommer till mig på olika vis... En del kommer lika lätt som att "dricka en dröm med sugrör", andra måste du jobba hårdare för att komma åt, "lite som att gräva efter potatis". 

Tom Waits

Det finns andra sånger som sitter som "ett gammalt kladdigt tuggummi, fastkletat under ett bord" medans andra sånger får jag närma mig såsom man närmare sig en skygg fågel utomhus, lite från sidan, utan att se på den och så måste den fångas på ett försök. 
Du har bara ett försök, nämligen.

Men de svåraste och jobbigaste sångerna kan bara hanteras på ett sätt, med en hård och bestämd röst!  Det finns sånger som bara inte vill låta sig födas och det har hänt att jag har tömt hela inspelningsstudion på folk. Därefter har jag gått runt i lokalen och med hög röst proklamerat: 
"Du, lyssna här nu! Vi skall alla ut på tur tillsammans. Resten av familjen sitter redan i bilen och du har fem minuter på dig att komma ner hit annars försvinner denna skivan in i evigheten utan dig!!"
Trots detta har det inte alltid gått... Kanske väntade de på en annan musiker, ett annat sound, en annan tid.   

"Då måste man släppa dem" förklarar en gravallvarlig Waits och stilla be dem "gå och plåga någon annan. Gå och plåga Leonard Cohen!" "

Jag kan bara tacka för gapskrattet, igenkännandet och en härlig musikers sköna sätt att dela sitt skapande på. Det gav mig mycket och det är alltid gott att känna igen sig.
Att skriva skall skapa glädje, först för mig, sedan får man se.. När produkten är klar är den inte längre min utan någon annans, allas och alla kan göra, se och använda den som de vill. Däri ligger tricket..

September handlar om skapande och arbete, i mångt och mycket.
Njut det som fascinerar och fyller dig!  Ha en strålande Söndag och en härlig start på veckan.
Live with Passion and as always, Blessed you are!
LOVE!