Igår grät jag.

" Igår grät jag. 
Jag kom hem, gick direkt till mitt rum, satte mig på sängkanten, 
sparkade av mig skorna, knäppte upp behån och grät ut. 

Ni kan tro att jag grät tills det rann från näsan ner över sidenblusen som jag köpt på rea. 
Jag grät tills ögonen brände. 

Jag grät tills jag hade så ont i huvudet att jag knappt kunde se högen av använda pappersnäsdukar vid mina fötter. 
Jag vill att ni förstår, att jag grät ut ordentligt igår. 

Igår grät jag för alla de dagar jag var för upptagen, eller för trött, eller för galen för att gråta. 
Jag grät för alla de dagar, och på alla de sätt, och alla de gånger jag vanhedrat, ringaktat och skilt mitt Jag från mig själv, bara för att få det speglat i andras handlingar emot mig. 
De samma saker som jag redan gjort emot mig själv. 

Jag grät över allt det jag gett, bara för att få det stulet;
över allt det jag bett om som ännu inte dykt upp;
över allt det jag åstadkommit, bara för att ge bort till människor i svårigheter, 
vilket fick mig att känna mig tom, och misshandlad och rent ut sagt, utnyttjad. 

Jag grät därför att det kommer en tid när det enda man kan göra är gråta.
Igår grät jag. 
Jag grät för att små pojkar blir lämnade av sina pappor, och små flickor blir glömda av sina mammor och pappor vet inte vad de skall göra, så de ger sig av;
och mammor blir lämnade, så de blir galna. 
Igår grät jag. 

Jag grät för att jag hade ont. 
Jag grät för att jag var sårad. 
Jag grät för att smärta inte har någon annanstans att ta vägen än djupare in i det onda som förorsakat det från början, och när den kommer dit väcker smärtan dig. 
Jag grät för att det var för sent. 
Jag grät för att det var dags. 

Jag grät för att min själ visste att jag inte visste att min själ visste allt jag behövde veta. 
Jag grät ut igår, och det kändes så skönt. 
Det kändes så ohyggligt hemsk. 
Mitt i tårarna kände jag friheten komma... 

För
Igår grät jag
metodiskt!"
                  
 Iyanla Vanzant (1998, Yesterday I cried), översättning till svenska av: Eva Mazetti-Nissen