Ordlös...

I helgen blev jag "ordlös"...
Det händer då och då och är inget nytt. Kanske är det bara så i vår dualistiska värld, att om man upplever en del av det ena, ja, då är det naturligt att uppleva en del av det andra.

Jag blir "ordlös" när jag känner mycket.. Både på gott och ont.
Kärleken är för mig, tyvärr, ordlös ibland. Jag skriver "tyvärr" eftersom kärlek behöver uttryckas också, inte alltid men ofta. Att fyllas av gränslös kärlek och inte finna ett enda ord att måla den med - det kan för mig kännas nästintill ensamt.

Ordlös blir jag också när jag blir sårad, eller upplever orättvisor, eller helt enkelt inte förstår.
Denna ordlöshet är både värre och bättre. Värre för att den nästan alltid slutar med att jag blir arg istället, en känsla man inte alltid vill ha när man är sårad eller utlämnad.
Sårad människor och djur kan slå ifrån sig, hårt. Ibland hårdare än man avser... Bara för att få bli lämnad ifred för att slicka sina sår.

När någon kritiserar mina ord kan jag också bli ordlös...
Här handlar det dock mest om ilska över att någon tror de äger mina ord!
Mina ord målar min subjektiva verklighet dvs verkligheten utifrån mitt perspektiv.
Kritisera gärna mitt perspektiv, ifrågasätt gärna mitt sätt att relatera och försök förstå varifrån jag kommer, varifrån mina åsikter, ord och tankar kommer MEN låt bli mina ord!
Mina ord på min situation är MINA. De beskriver det jag tycker är där, det jag upplever och ser.
Håller du inte med? Säg det! Men låt bli mina ord...

Ord behöver definition ibland också... "Vad betyder detta för dig?" - är en av vännernas sätt att hantera det på och jösses, så många ord vi funnit som vi tycker olika om.
Men nu vet vi det och kan förhålla oss till varandras sätt att se på världen. Då behöver man inte förändra någon annans ord utan bara vet vad de innebär och när de används.
Ingen skillnad från dialekter, språkskillnader etc egentligen.

Orden är tillbaka nu! Och med dem, bloggen...
Även den fick sina törnar i helgen pga orden.
"Du gömmer dig bakom "författarfriheten" och tycker inte såhär egentligen" haglade också i helgen. Det är verkligen inte sant!
Jag skriver om min verklighet, mina upplevelser och andras upplevelser utifrån det perspektiv som det berättas till mig på. Jag väver samma olika människor, olika berättelser ibland, ja, men det är för att skydda identiteter - inget annat!
Författarens frihet att skildra sin värld på sitt sätt är A & O för mig!
Och min värld är MIN, faktiskt, både ordlös och "ordfylld".
KRAM