I natt jag drömde..

..att jag hade en perfekt blogg!
Det är faktiskt sant! Jag vet att jag hade fatt på några idéer igår kväll innan jag somnade och att jag grubblade över huruvida jag skulle gå upp och skriva ner dem eller ej.
Tänkte att jag inte var trött ett dugg.. och så somnade jag, såklart och drömde om min blogg.

Kanske berodde det på att dottern och jag tog sista kvällspromenaden tillsammans, att vi pratade om ditt och datt.
Hon pratade om året som gått, vikten av att hinna prata med mig när hon kommer hem på eftermiddagen, ja, naturligtvis inte direkt i sådana ord. Detta är min tolkning.
I mitt huvud tänkte jag att det är en gåva. Detta att ha någon att berätta för om sin dag.
Att kunna få ventilera, älta eller bara dela...

"I must be earthed so that I can fly..!" - var en av Betty Shines favoritaffirmationer.
Tänk om man kunde få alla andligt intresserade att haja den!
Tänk om man kunde få alla föräldrar att inse vikten av att lämna barnens rum såsom det är...
Tänk om vi insåg hur viktigt det är att ha någon som möter oss när vi kommer hem eller till en annan plats.

Att få känna sig på plats, närvarande och trygg.
"Man får träningsvärk av att vara närvarande! Det är ovant.." sa väninnan igår.
Jag skrattade gott. Mmm, så är det! Men träningsvärk är bra! Det innebär ett kvitto på att man gjort något, att något man inte brukar så ofta har blivit luftat.
Mitt i livet, mitt i tiden kan jag ibland sakna någon som gör mig "earthed", jordad.
Samtidigt som jag vet, jag kan och skall göra det för mig själv.

Jag tillåter mig dock att drömma lite... Drömma mig tillbaka till en tid då också jag hade det som dottern så uppskattat under detta år.
Då kanske jag skulle flyga högre... och bloggen med mig.
Vem vet?