Ett vår barn!

Vår... Den stövlad in i våra rum i mitten av April, fick naturen att hicka till och så rivstarta,
fick barnen (och en del ystra vuxna) att kasta sina kläder, allt blev fest, glädje och tamtam.
Vårbarnet inom mig log inom sig och tanken var en - det kommer mera.
Ja, alltså, inte "det kommer mera" i formen "det kommer mera värme", det vet vi ju alla, det kommer en sommar snart. Den är om hörnet.
Nej, det "kommer mera" i form av oberäknelighet, i form av hagelskurar, lite snö, blåst, storm som ruskar träden, frost, extrem värme och sval bris.. ALLT lite om vartannat.

Vi vet, vi vårbarn, ty vi känner igen vårt eget sinne, våra känslomässiga "upp och ner" åkturer och lättheten att relatera till HELA skalan av känsloyttringar.  En viss nyckfullhet. Inte illvillig, bara lite... hmm... otämjbar.
På jobb igår, med posten i handen hör jag bakom mig, tre cyklister diskutera i uppförsbacken...
"Fan, det är ju så jävla kallt att oljan fryser! Och detta skall vara vår..!"
 Mitt flin, ansiktet emot den vassa vinden, JAPP, detta är vår! Härlig vår.
Varje år samma förvåning över snön som faller i April slutet, över den plötsligt glatta vägbanan - det pågår ett krig. Inte hajat det? En ny säsong skall tvinga sig in på banan och det kostar.
Kung Bore är en envis man. Vi är trots allt på hans hemmabana, i hans del av världen.

I Kinesisk medicin ligger våren inpackat i elementet Trä och Trä elementet bär med sig födelsen, pånyttfödelsen, aktiviteten, som en balans efter en lång vinter. Det vilande fröet skjuter iväg med en hiskelig fart... Du kan då lätt och logiskt se de andra attributen till Elementet Trä - kopplat till Lever /gallblåsa - handlar om beslutsfattande, framåtanda, mod att gå vidare men också om att kanalisera och bruka kraften så den inte blir till ilska/frustration.
Riktningen är öst, såklart, där solen står upp. Färgen är grön, smaken är sur (fråga cyklisterna ovan, om du tvivlar). Elementet är kopplat till den välvilliga planeten Jupiter, visst duggar väl vårens gåvor tätt? Vinden är vårens klimat, både på gott och ont, både till fördel och till känslighet.

Det är meningen att vi skall "vara starka om våren". Vi har ju vilat upp oss hela vintern.
Kontemplerat inne i fröets mjuka värme, värderat,
omvärderat, funderat och lagt planer.
Så kommer våren.. Frisk vind i seglen, mycket jobb, mycket som skall göras om vi skall kunna njuta skördefröjder om några månader.  Se på bondens almanacka. Den är inte så dum! Den baserar sig på naturen, på säsongen, på balansen men den måste följas under en längre period. Annars blir den väldigt obalanserad, mycket en lång period, lite en annan period..

Med stor irritation såg jag att den kloka bonden sågade hårt i sina vackra Lindar..
De hade stått nära hans familjs hus i flera hundra år, skyddat och beskyddat  och NU, i April, hade han plötsligt fått fram röjsågen och kapade febrilt och hårt.
Med höjda, förvånade ögonbryn stirrade jag. Vassheten i min blick undgick inte hans ryggtavla, om man säger så och han vände sig om slog av sågen. Frågan hängde i luften.
"Varför? Varför NU?"
"De irriterar mig nu.. De skymmer solen. De påminner mig om allt jag måste göra.."
Jag såg "vårmannen" i honom, kände en viss förståelse och frågade istället:
"Varit mycket i vinter?" 
"Jo, det kan du tro. Byggt om mina fastigheter ner i stan, nu är jag så sliten men vem sjutton har tid att vara sliten nu?? Nu kommer ju vårbruket.. Faan!"
"Och då använder du din energi till att gå loss på Lindarna?" Jag hejdade mig. Helskotta. Detta är INTE min grej, inte min tomt, inte min strid men de kvarvarande Lindarna vajade i takt.

Han lyfte på kepsen, kliade skallen, såg på mig och utbrast:
"Du, du är allt litt rar du, postkvinnen... Men du och min kona har det samme argumentet" 
" Lura litt på den" Jag vände mig mot postlådorna medan han klättrade ner från stegen.

Igår åkte jag dit igen. Gårdsplatsen ser lite annorlunda ut, två hårt beskurna Lindar, sex som är lika vildvuxna som de varit. Han kommer att få gott skydd till vintern i år också, den gode bonden.
Själv var han upptagen på åkern men vinkade glatt när jag fräste förbi.
En riktig man, en man som kan ta en hint, en jordens och säsongernas man, en med fötterna i myllan och huvudet på skaft.
En vårman som kanaliserar sin energi som sig bör.

Själv blommar jag på bar kvist.. Vet att min årstid är här. Min vår.
Planen ligger. Kompassriktningen. En skön inre känsla av "jag behöver inte bry mig, går dit jag skall gå". Motstridigt?  Livet är sånt. Vi klarar alltid mer än vad vi tror.
Vårstädning är också ett koncept, ut med det gamla, in med det nya.
Låt Levern ta riktningen och Gallblåsan vara stark nog att vara modig.

Live with Passion & Blessed BE!