Ännu en bevingad vän.

Det är inget "märkligt verktyg" jag satt i spel under den förgående veckan,
bara en enkel gammal klassiker.
Precis som när man mediterar och bryter tankens kraft med ett mantra, på precis samma sätt kan man välja en tanke eller ett "fokus" att ta till när man övar sina tankar i att gå en bestämd riktning.

Själv har jag valt att göra detta då jag önskade att stoppa en del av mina återkommande tankar, sådana tankar som handlar om saker jag redan gjort, inte kan göra om eller som rätt och slätt är negativa.
Som barn valde jag då ofta att fokusera på naturfenomen t ex vinden, löven eller något annat som fanns överallt och jag vet, ju mer man fokuserar desto mer ser man av just det man fokuserar på.
Attraktionslagen och gammal hederlig uppmärksamhet i en fin mix.

Sagt och gjort, denna vecka valde jag fåglar.
Så fort tankarna var där, de jag ville undvika så stannade jag upp i huvudet, identifierade den "oönskade" och letade efter.. Just det, nästa fågel.
Lätt att göra när man som jag jobbar utomhus och har fåglar att tillgå stora delar av tiden och här hemmavid fick det bli underlaterna eller inre bilder av den senaste fågeln.
Jag har gett fåglarna mitt allt, uppmärksamheten, uppskattningen, tacksamheten och rätt snart skedde lite spännande saker... Jag upptäckte ett fantastiskt fågelbo, inne i en gatlykta där den beskyddande ringen fallit bort och fåglarna tagit sig in, jag såg fågelmammor mata sina små, jag såg dem fiska i havet, jag såg dem bada i vatten pölarna, sjunga i träden och huvudet tystnade långsamt.
Ljuva känsla.

Barndomens minnen, minnen som berörde, mina vilda "tacksamhets och glädje utbrott" över allt jag såg i skogen överväldigade mig. Javisst ja, det är så här jag en gång var.
Mina utfärder sträckte sig plötsligt lite "längre", jag gick ut i trädgården, pratade med alla, plantor, träd, buskar, myrorna, ja, you name it och jag har talat med dem.
En tacksamhetens kärleksfull tanke får helt enkelt inte plats i huvudet tillsammans med syster Oro och hennes anhang av frustration, förtvivlan, sorg och en av de två måste bara ut.

Idag, på vilodagen, valde jag att först sätta mig ner och i ord måla min positiva världsbild, vart jag är, vad jag önskar mig, vart jag skall  och när den var klar vandrade jag ut i solen med min fyrfota vän.
Genom skog, där jag tillät mig att insupa alla trädens och växtlighetens vibrationer, lyssna på fågelsången och när tankarna trängde på, valde jag igen att fokusera på närmsta fågel.
Ganska snart fann jag andra djur att vara tacksam för, fjärilar i mängder och det uppskattar jag alltid, fjärilar är associerade med transformation och inget är väl ljuvligare än att bli berörd av en svävande fjäril.

Jag såg bin utanför in kupa, ivrigt surrande och jobbandes och jag sände dem och deras sommarjobb en stor tacksamhetens tanke, vilka hjältar.
Kroppens signaler tog vid, jag fick inställa mig att lyssna, vara förstående och fundera över - hur skall vi bäst lösa detta? Vad skall jag göra?  När den så fått fram sitt budskap tystnade kroppen och jag kunde fortsätta att fascineras över min omgivning.
En vacker gammal gran hade lindat sina rötter runt en gigantisk sten och hur jag än tittade kunde jag inte komma ifrån känslan av en mjuk och mycket långsam kram.

Lycklig och lite exalterad, det medges, uppfylldes jag av min promenad och effekten på mig själv, jag fick ut så mycket mer av turen på många, många plan.
Hunden och jag tog försiktigt den hala vägen ner för berget emot bäcken, det var en varm dag och jag ville att han skulle få dricka.  Väl framme, hoppade han i och jag satte mig att beundra vattnet, dess rörelse och ljud DÅ dök den upp..

Inställd som jag var efter veckan var min första reaktion, vilken ’märklig fågel"! Det måste vara en unge, knappt flygfärdig antog jag pga det sättet den tog sig fram på.
Den liksom svävade som en fjäril, oregelbundet, lite vacklande och fler gånger än en trodde jag den skulle stupa på huvudet ner i bäcken (för i sånt fall måste jag i och fiska upp den), nästa gång fick jag för mig att den gjorde det medvetet, att den drack ur bäcken.

Precis då, nerför fjället, kommer en äldre dam och jag vänder mig emot henne med förvåning och i samma stund slår det mig och jag nästan utropar:
"Titta, jag trodde det var en icke flygfärdig fågelunge men det är inte det, är det? 
För visst är det en... FLADDERMUS?"
Damen ser förvånat på mig och den flygande vännen och konstaterar att, visst är det så, en fladdermus är det och så tillägger hon:
Men den tillhör dig, för den var här innan jag kom!

Med de orden går hon vidare nedåt stigen och mycket riktigt, min bevingade vän stannade ytterligare en stund, i solljuset, vid vattnet och jag fick beundra hans skönhet på allvar.
De berömda "truth bumbs" alltså gåshuden var närvarande hela tiden och jag visste, kände och upplevde tecknet till mig.  Jag är på rätt spår, jag är på väg.

Nu hemma bakom datorn har jag lärt mig att Nordiska fladdermöss, Fransfladdermus, stor fladdermus och mustasch fladdermus väljer att ibland flyga på dagtid MEN det är väldigt ovanligt.
I symbol världen hittar jag att fladdermusen symboliserar välkomnandet in i schamanens värld, att jag kommer att byta livsstil och leva på ett helt annat sätt (No shit Sherlock).  Död och återfödelse.
Fladdermusen talar om känslighet, mediala förmågor, är en ledsagare på Magins väg och berättar historien om att allt är energi, bara i olika form.

HURRA! Bekräftelsen, ett skönt kvitto på att kompassriktningen är rätt.
Tusen tack till universum för en briljant känsla och bekräftelse idag, detta kommer jag att spara på så länge jag lever.
Börja veckan med DIN intention, ditt beslut, ditt fokus och vad du än väljer...
Live with passion & Blessed be!