Viskningar från andra sidan "draperiet"

Att vi är energivarelser, vibrerande energi som har en fysisk upplevelse i en kropp -
det är det inget tvivel om för mig. Så ser min världsbild ut!

Min första häst, vid 8 års ålder, gav mig min första insikt. Ett stackars utarmat och illa misshandlat djur fick ett hem hos oss. Ett hem som min far snickrade ihop på två dagar pga sakernas tillstånd och hon fick flytta in så snart golvet låg inne.

Inomhus hade hon inte varit på många år och detta ledde till att hon det första halvåret oroligt vandrade nätterna igenom, runt, runt i boxen. Sen upphörde det, hon hade hittat hem och sov i lugn och trygg förvissning om att inget skulle hända under natten.

Hon var min vän och vapendragare i nästan sex år innan en skada tvingade oss till att avliva henne.
Natten efter hennes död började trampandet i stallet igen, cirkel efter oändligt cirkel.
Inga hästar fanns numera i just de stallet, de stod i ett annat stall och ändå hördes ljudet av hästhovar.
Det var inte bara jag som hörde, det var min mor, mina grannar, vår hund  likväl som förbipasserande och besökande.

Min mor dog några år senare, då haglade bevisen under många månader.. Ting jag ofta funderat på, budskap och kunskap från den andra sidan.
Farfar, som alltid stått mitt hjärta nära, har väckt mig en natt när ett täcke fallit ner på en lampa,tagit eld och hela rummet var rökfyllt. Trots att han då varit död i nästan 8 år..

Jag har hållit min döende hund i mina armar, efter att hon själv valt att nu var det dags att gå och sett henne gå igenom gaten till den andra sidan. Jag har sett kopplet glida över och de som tog emot henne med öppna armar, passagen är blott tunn som en slöja, ett flor.

Min sista ordentliga konversation med min far, innan han insjuknade ordentligt, innehöll ordval som bara han och jag hörde. Det var inte sådant jag säger till vardags utan det var mera en formulering som passade in i situationen.
Exakt de orden, på pricken, utan undantag plockar en inkännande dam in några månader senare och ger till mig som en tecken. Hon har ingen aning om att min far just passerat över än mindre att jag formulerat exakt de orden till honom och att de handlade om att dö.

Allt kan förklaras, allt kan bortförklaras men för mig är detta bevis.
Dock händer det att jag glömmer, det är mänskligt, det är okej. Eller så är det inte det?
För jag känner mig så ensam när jag glömmer, så utlämnad, likt ett skepp på havet i storm utan sjökort.  Så kommer påminnelserna tillbaka och jag ankrar igen.
Livet blir lättare för mig när jag är en energivarelse, en vibration.

Sålunda prövar jag att varje morgon fylla på med påminnelser, kunskap och en god vibration för dagen och det är min intention att hålla det så framöver.
Man måste krypa innan man kan lära sig gå eller springa och jag har gått tillbaka till att krypa en stund eftersom det känns som det behövs.

Denna ljuvliga morgon valde jag en lärare och mästare som redan haft sin "Continuation Day", men hans kunskap finns kvar att fördjupa sig i och tanka av.
En av denna mästares små specialiteter var att han älskade att skoja med siffror och speciellt då de sk master numbers, 11, 44, 55, 111, 222, 333 m fl. Dessa siffror anses ju hålla en extra hög vibration, precis i likhet med ordets makt och därför vara extra användbara när man vill sätta skjuts på energierna.

Kunskap jag tog till mig denna morgon handlade om att behålla vibrationen och i det nämndes också hans förkärlek för nummer.  Som alltid talade jag högt för mig själv, med honom, ty jag tror ju att han förenats med den stora energin och sålunda kan bli nådd överallt och av vem som helst.
När jag var färdig insåg jag att "hjälp, nu måste jag skynda till jobbet!"

Jag slet upp telefonen för att kolla tiden och jag möttes av:
5:55....
Say no more, som man säger i USA.
Behöver jag säga att energierna varit extra påkopplade denna morgon? Att jag är i flödet och passionen?
Vad skall till för att du skall hitta din frekvens?

Live with Passion and as always, Blessed Be!
Namaste!