Helt blankt.

Gäsp...Tidig Lördag morgon, mycket tidig.
Min inre klocka har funnit en speciell rytm och jag vaknar runt samma tid varje morgon oavsett dag.
I tillägg dras jag med en förkylning och en envis hosta, kroppen jobbar med en ny energi och lungorna ligger alltid i den sista fasen av det. Sålunda orkar jag inte ligga kvar,  med snörvlande och kli i halsen utan jag går ner, lagar varmt att dricka och öppnar min Mac.

Ofta lämnar jag dagens arbete och sidorna jag jobbat med i flikar i en öppen internet klient. På så sätt kan jag börja dagen med att bara öppna locket och dra igång.
Helt säkert finns det någon oskriven datalag om att detta är osund, orimligt och otroligt dåligt för maskinen men jag bryr mig lite. Min Mac är Mac i alla väder, tillit och kärlek.

Denna morgon är det osedvanligt trögt så jag stänger några flikar, ger den mera kapacitet att jobba med men ändå, hela internet hänger upp sig.
Jag prövar stänga ner bara internet, går inte. Jag stänger ner hela maskinen, väntar min minut, jodå, jag är av gamla skolan, en gång lärd, alltid lärd.
Trycker på knappen och vänder ansiktet emot pappren och boken på mitt bord, Mac's ljusa skärm lyser upp min arbetsplats och så, så händer... INGET MER!
En skrämmande icon, en mapp med ett frågetecken dyker upp i rutan och jag känner den bistra sanningen uppdaga sig ganska snabbt i intutionens rike. Data krasch, en stor en.

Hur idiotiskt det än kan låta i din värld så passade det in i en vecka där allt känts som om det körts på 90 gradig vittvätt med extra skölj och blekmedel.  Veckan som startade med telefonkrasch a la sista Merkuri retrograd energierna och sedan bara fortsätt som en städning som äntligen kommit igång och inte längre kan sluta.
Bye, bye Mac.  Tankarna flyktar till sista uppladdningstillfället.. När sparade jag sist i min externa dropbox?

Hur mycket jag än litar på min intuition så vill jag ha fakta, lite bekräftelse, en vag förhoppning om att jag denna gången har fel skymtar förbi men när jag tvekar rasslar det illa från Mac's inre.
Jag behöver hjälp av kvalificerat folk, folk som vet var rasslet och iconerna betyder, det är fakta.
I det ögonblicket ringer det, min chef, vem annars i arla morgonstund?
"Kan vi...Lägga om?  Göra annorlunda? Så här, så där, hit, dit..."
Jag lyssnar stilla, INGET ligger stilla i detta nu, och mitt val är bara ett, att flyta med.

Hela morgonen står på huvudet och medan jag åker till jobbet i ett helt annat fordon än vanligt funderar jag över känslan inom mig. Lite rädd. Jag är lite rädd...
Mer "tomhet" just nu, en värld som går i vågor och jag ser inte land och även om jag vet att båtar inte alltid skall se land så känner jag en rädsla.

Jobbet tar vid och inom en timme träffar jag den första lediga kollegan, som leende, alltid lika leende, inleder en konversation om helt andra saker än vanligt.
En konversation han avslutar med orden "Man kan alltid ta sin rädsla för det som komma skall och göra om det till en nyfikenhet, en förväntan.."
Så lallar han vidare in i sin dag och jag står kvar och ser långt efter dagens visdomsord, javisstja, det var ju så det var, ja.

Man går inte på kungligt bröllop i stassen från förra midsommarfesten,
man lagar inte en vacker kristallvas med en svets,
man äter inte kycklingen vars bäst före dato passerat,
man finner en väg att förnya det på,  göra det annorlunda på.

Min Mac har nu fått en ny, tom, snabbare hårddisk och alla funktioner den skall ha har installerats igen. Skalet är detsamma men man skall inte låta sig bedra av skalet, innehållet är det som räknas och det är skinande nytt.
Tillika är den tom som en vit canvasduk, redo att fyllas med det nya, gärna emot bakgrund av det gamla men bara det gamla som passar in.

Vad som sker med det gamla vet jag inte ännu, processen med den gamla hårddisken är inte färdig ännu men det ser inte ljust ut säger experterna.
"Det var nödvändigt, låt det ligga, lämna det" viskar intuition och när jag drar kvällens kort innan jag stupar i säng står "Fullbordan" där och lyser mig  i ansiktet. Jepp, hajar.

Jag står i den nya dagen, vit som en Lucia i morgonväkten och blickar ut över de gröna nejderna.
Hur jag än letar kan jag inte komma på ett skrymsle till som behöver tvättas på 90 grader,
inte en sked en gång men jag kan ha fel. Vi får se...

"The breeze at dawn has secrets to tell you, don't go back to sleep!
You must ask for what you really want, don't go back to sleep!
People are going back and forth across the doorsill where the two worlds touch, 
The door is round and open, 
Don't go back to sleep!"  RUMI.

Ny vecka imorgon, nymåne på Tisdag...
Go get them! Live with Passion & Blessed be!