Det är strax dags att gå in i mörkermåne igen och bland klienter och vänner drar en våg av något, något lite mörkare än tidigare i år. Ljuset, solen, dagarna som blir kortare, det är riktigt kallt på morgonen och fukten kryper in...Bara idag har jag hört ytterligare tre stycken tala om nära och käras "Continuation Day", de som
fortsatt till andra sidan, de som inte finns ibland oss. Men det finns även annat som rasslar, gör sig påmint.
"Jag är trött på psykologin, trött på psykologiserandet" säger hon och tvinnar en del av sitt långa hår och jag nickar uppmuntrande. Vart bär detta?
" Psykologins enda mål är att dra ut allt i solen, få trollen att upplösas och bli till intet. Allt måste bli renat, rensat. Är vi människor verkligen i behov av det? Kan man inte få ha en del av mörkret kvar?"
Jag tänker mig lite om, jag vet vart hon vill, vart hon skall... Jag har själv varit där.
"Nu får du min personliga åsikt då.." Ut på tunna isen! Bra för mig att bekänna färg!
"JA, TACK! Du är inte en endimensionell person, du har djup, jag litar på dig"
"Låt oss gemensamt besöka Hekate.."
"Aha, nattgudinnan, hon som ser i mörkret, hon som gillar sådana som mig.."
Hon kan, hon har djup, varför är jag inte förvånad?
"Fortsätt att associera för mig, så binder vi ihop det sen, vad tänker du när du tänker Hekate?"
"Bara vad jag läst... Hon är nattens ängel, den som kan se i mörkret och därför fruktar hon inget därifrån. Hon är ängel för bakgator, skumma platser, hörn, ja, och sålunda också för människors inre och djupaste mörkast vrå. Där, i vrårna, där andra enbart finner oro, skrot och damm, där finner hon korn av visdom, vardagsting och känslor värda att ta vara på.
Kan någon finna en "silver lining" så är det Hekate!"
Jag lutar mig tillbaka i stolen, njuter bestämdheten i hennes stämma, och sättet att finna orden på.
"Vilka attribut har Hekate? Alltså vad har hon med sig, verktyg?"
Hon tuggar på den snurrad hårslingan och så svarar hon:
"Jag har bara en bild av henne och på den har hon en nyckel, en piska, en dolk och en lykta.. Jag har funderat över alla och jag tror jag fattar vad de skall brukas till, i vart fall något av det."
" Härligt! Jag har också funderat över dem.. Vad sägs om vi börjar med nyckeln?"
Nyckeln - med den kommer Hekate ut och in i undervärlden som hon vill.
När vi människor har obalans i själen behöver vi också komma till tals med vår egen "källare", de mörkare delarna av oss. DET är en nödvändighet.
Men att bli kvar i källaren, stanna i det mörka innebär alltid en risk att gå vilse och det definieras hos oss som psykos.
Psykologens/terapeutens jobb är ofta att ge dig nycklar till att kunna gå fram och tillbaka mellan källaren och vardagen.
Behöver detta betyda att allt i källaren skall städas? Tvättas? Belysas? Inte nödvändigtvis.
Många använder sig av musik, poesi, filmer, böcker för att låta sig kittlas, komma i kontakt med delar i källaren som fascinerar dem.
"Sex.." utbrister hon, se skamsen ut för en sekund men så dyker trotset upp i ögonen och meningen fortsätter "Hur kan en hel värld läsa den där Sexboken, eller se på Sex in the city i nästan ett halvt århundrade och så påstå att de inte har något i källaren? HALLÅ, liksom? Är det eko i huvudet eller?"
Jag skrattar gott! Bra poäng, tom en mycket bra poäng.
"Ja, de som absolut vill tvätta allt i källaren skulle nog få svårt att erkänna att de önskar bli bundna i sängstolparna och piskade.." Hon avbryter mig tvärt.
"Jo, fast om de gjorde det så skulle de bli så jävla mycket roligare att ha att göra med... Min läkare, hon erkänner att hon inte kan sova efter ett pass på jobbet om inte hon får varva ner med en viss skräp serie. Det väcker respekt i mig, hon är människa, hon är berörd av sitt jobb och måste få distans innan hon kan stämpla ut liksom."
Jag nickar igen, japp, mänskligt och ärligt men diskussionen tar ny fart.
"Jag har varit i mitt eget mörker, ibland har jag nästan glömt vart utgången är och det bästa med det är att jag inbillar mig att jag nu känner de flesta av de mörkaste rummen i min källare.
Men vet du.. Jag äger min källare NU och nyckeln, den vi snackade om, den har jag om halsen, den har blivit till guld och jag är dess ägare.
Visst, visst, det finns många saker jag vill ändra, tvätta och kasta ut. Men gör det inte alltid det då?
Det kanske viktigaste av allt, det finns en massa saker i min källare som jag faktiskt VILL behålla.
Jag vill ha ett HELT liv. Jag är alla mina erfarenheter, inte bara solskensdagarna, de politiskt korrekta och koketta.." Hon drar efter andan, ögonen beskådar mig trotsigt så mjuknar hon, henne leende reflekterar mitt.
"Såklart, du får behålla vad du vill i din källare. Vilka verktyg använder du då? För att hålla källardörren öppen när du rotar runt i ditt själs djup?"
"Enkla saker... Jag ser till att sova ordentligt, man behöver sova när man städar. Äta - utan energi, inget jobb. Vardagssakerna - jag ankrar mig i vardagen, gör rutinerna, tvättar mig, kontaktar familjen, betalar räkningar och så. Familjen vet att larma om detta upphör men det har inte skett på år och dag. Håller jag detta, ja, då kan jag rota runt så mycket jag vill."
"Du är helt enligt skolboken, du" jag ler. Jösses, vad jag gillar detta samtalet.
"En god balans mellan Yin och Yang, mörker och ljus."
"SÅ, vi är eniga om att nyckeln är först steget i själens mörka natt, i resan att hitta sig själv och balansen.. Skall vi gå vidare? Piskan? Den tog mig en god stund att fundera ut!"
Fortsättning följer... To be continued...
Du följer väl med på "Resan med Hekate"? Live with passion & Blessed be!
Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar