"Vad bra att du kom! Jag hade ingen lust att ta mig an den där.." Från andra sidan grinden, på tryggt avstånd, viftade han med handen emot hunden.
Luke hade inte ens tagit notis om att han stod och tryckte vid grindstolpen utan snarkade stilla vidare i solgasset.
Jag såg från hunden till den välklädde äldre herren i kortärmade skjorta, svart slips och svarta byxor, värmen till trots och svarade:
"Han är inte farlig men han är stor och klumpig och charmerande.."
Jag vandrade bort till grinden, vem var denna herre och vad ville han mig?
"Otroligt vackert ute idag" började han trevande och hintade med huvudet emot de blommande träden bakom oss. Jag nickade, jo, en riktigt sommardag.
I hans hand som han nu höll fram emot mig låg en broschyr, en tredelad vikt pamflett med orden:
"Tar detta lidande någonsin slut? Ja? Nej? Kanske?" tryckt på framsidan.
Jag log inom mig, okej, en annan "spirituellt" intresserad. Spännande.
I ögonblicket stod jag vid korsvägen, välja det "gamla sättet" att reagera eller det "nyare".
Du förstår, där jag växte upp behandlade man dylika missionärer och framförallt då, Jehovas vittnen, som djävulens sändebud, som livets ogräs, som något riktigt obehagligt och farligt. Dessutom ansåg man att det hade osynliga fångstnät, man kunde bli "dragen in", ohjälpligt förd bakom ljuset och borta för alltid. Såklart fattade jag tidigt att detta inte var fallet, att det var rädsla men obehaget hos nära och kära påverkade mig.
Den äldre mannen framför mig utstrålade inget annat än välvillighet, mjukhet och nyfikenhet.
Jag gav mig i kast med honom och svarade:
"Tja, jag ser inte på livet som lidande men jag kan förstå aspekter av det, förstå att det finns anledning att både hoppas och tvivla på Guds existens..."
Det glimmade till i hans ögon, game on.
"Så, du tror på Gud?"
"Nej, inte helt, han är nog inte som din Gud. Snarare en upplyst källa av energi, kraft, godhet..."
"Men den styr över oss?"
"Nej, inte det heller. Den finns i oss, ett frö av den, vilket gör att vi alltid kan koppla upp oss mot den, använda oss av hela dess rikedom."
"Jag har min Bibel här, en elektronisk variant" han såg på mig i en sekund innan han frågade.
"Är du enig i att detta är en bibel även om den är elektronisk och inte en bok?"
Jag skrattade högt, viftade med min mobil och sa:
"Jodå, jag har min spirituella litteratur som app också, A course in Miracles bland annat!"
Han ryckte till, tittade in min telefon, bläddrade, frågade och så såg vi i hans Bibel.
Sökandet gällde Herrens bön, alltså Fader vår, Matteus 6:9-13 och medan han scrollade började jag citera den högt.
Nya höjda ögonbryn men också, ett spelande leende på hans läppar.
"I bönen säger vi "ske din vilja" och då pratar vi om Herrens vilja. Har din "kraft" en vilja?"
"PÅ ett sätt, den har en riktning men eftersom jag är en del av den så styr jag delar av den. Men jag kan också hänge mig, i trygghet, och låta kraften styra åt mig. Den har bara mitt bästa för ögonen och sålunda tar den mig alltid dit jag behöver vara, i tillit, i kärlek".
Han nickade instämmande och diskussionen tog nya former.
En god stund senare skakade vi hand, vi hade båda haft en berikande diskussion. Han påstod det och jag kände det, jag hade en del att bearbeta och allt hade delats på ett mycket kärleksfullt sätt.
Två individer som faktiskt letade mer efter likheterna än olikheterna och det vann vi båda på.
Den lilla pamfletten var hans enda sätt att "missionera på", inga ord av övertalning föll över hans läppar, inga hårda ord, inget tal om den "hämndgirige Guden" även om jag vet han finns i deras tro.
När jag satte mig på uteplatsen och kontemplerade över alla spännande frågor vi ställt varandra insåg jag att detta var en bra start på dagen för mig, alltid bra att hitta ett "påläst" bollplank även om man inte är 100% av samma sort.
Vi lever också i en tid där vi bara måste börja inse att vi alla är olika, att "världen spretar" i alla möjliga och omöjliga riktningar och i största möjliga mån bör vi arbeta för balans och kunskap över gränserna.
I det ögonblicket hör jag grannens högljudda röst:
"Nej, nej, försvinn! Jag är inte intresserad! Jag vill inte ens ha din smörja.. GÅ. Min mark, min tomt.."
Ja, även hon har rätt till sin färg, sitt sätt att vara på och såklart, hon är i sin fulla rätt att säga nej.
Dock tror jag det blir svårare och svårare att blunda för mångfalden, för skiftet av energier, för paradigm skiftet som står för dörren.
Nyfikenhetens källa ligger vägg i vägg med både Livets och ungdomens källa - DET vet jag i vart fall. Ge dig ut i livet! Var nyfiken!
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy, Maud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar