Konsertens minsta besökare

Den naturliga grytan uppe på berget påminner om en Amfiteater och arrangörerna har gjort sitt bästa för att utnyttja den som en sådan.
Scenen har fått ta plats vid en av kanterna, runt denna, en något större halvcirkel av bänkar längst ner, och så längre upp, sittplatser i det fria (direkt i gräset).

En härlig konsert, speciellt för oss som hunnit sätta oss i gräset innan trycket bakifrån tvingade folk att stå i flerdubbla rader längs grytans kanter.

Så kommer den stund som de flesta fruktar, uppbrottet. Det kommer inte alltid när man inbillar sig att det skall dvs efter sista låten, nejdå, det kommer plötsligt. En tyst signal, helt ohörbar för oss som fortfarande lyssnar på musiken.
Panik i myrstacken, alla skall fram, åt alla håll, direkt. 
Jag och mitt sällskap ser på varandra, ser på aktiviteten på scenen och bestämmer oss tyst.. Vi skall se färdigt, sitta still, låta de som vill klampa och trampa ner varandra i sin iver att nå bilarna först.

Det är då mitt öga faller på honom, eller nja, jag vet ju inte att det är en honom men låt oss anta det för enkelhetens skull. Mellan trampande, stressande fötter ser jag honom kämpa för livet och jag kan inte slita blicken, hur skall detta gå?
Precis i det ögonblicket tar han sats och kastar sig uppåt, framåt och smack, han landar på min väninnas byxben..  Den skönaste av alla gräshoppor.

Jag har ingen speciell relation till gräshoppor men just denna lilla krabat fascinerar mig genast då han, hjältemodigt, studsar i gräset mellan skor, stressade fötter, hundar, pinnar och mänskliga sopor av olika slag.
"Sitt stilla!" nästan kommenderar jag väninnan, som genast ser den grönbruna varelsen på sitt byxben och dessutom är hon djurvän av stora mått. "Beskydda honom!" utbrister jag vidare utan att tänka mig för... Hur beskyddar man en gräshoppa från tiotusen klampande fötter?

I det ögonblicket jag säger "beskydda" hoppar han med ett jätteskutt från hennes byxben till min handrygg, bara sådär, som om han fattade vad jag sa och sökte skydd.
Fascinerat tittade jag på min sköna, långbente vän och han slog sig helt till ro på handen och satt kvar där medan folkmassan tömde teatern.
"Gratulerar! En fin vän du fått där då. Så ler lyckans stjärna emot dig!" säger en förbipasserande och dunkar mig i ryggen.

Någonstans lång bak i mitt minne hittar jag en tråd, en tråd från besöken i Grekland och att man i det gamla Grekland bar just gräshoppor som symboler på kläder och smycken, som ett tecken på adlig släkt eller i vart fall, högt stående i samhället. Jag mindes också någon gammal historia om någon som Zeus gav gåvan av odödlighet och denna någon blev då till en gräshoppa. Alltså symboliserar gräshoppan odödlighet... (Tithonus var det, det hittar jag senare på nätet).

Min väninna berättar att gräshoppan hos Indianerna anses komma med goda nyheter, att vinden har vänt och att lyckan ler emot dig.  Jag ser ner på min nyfunne vän, som försiktigt gnider sina ben, tryggt parkerad på min hand.
Han blir sittande där tills jag reser på mig för att gå, lika hastigt som han kom, lika hastigt är han borta men en del av min dag påverkade han.

Väl hemma läser jag om lyckan, rikedomen, kunskapen som gräshopporna kommer med men också, vikten av att lyssna till sin egen sång.  Något som speciellt Kineserna anser som viktigt.
I Kina har man dessutom ofta gräshoppor som husdjur då de anses kunna bära delar av själen till avdöda släktingar. Spännande, spännande.
Undrar vad kineserna tycker om de som äter gräshoppor?

Måste medge att jag kände mig lite under "lyckans pekfinger" just denna tiden, tänk vad en liten gräshoppa kan ha med sig.  Vilket är ditt favorit totem djur? Vad betyder den/det för dig?
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love.