tisdag 31 augusti 2010

Inkorgen.

Har nu bloggat så länge att jag inte längre minns alla inlägg.
Så när jag numera får idéer så kan jag inte låta bli att undra - har jag skrivit om detta förrut?
Eller har jag bara tänkt..? För tänker gör jag, ofta, mycket, ibland mest hela tiden.
Med risk för en favorit i repris...

Ännu en helg i Dalarna är avklarad, en lång helg som inkluderar en vardag.
Det är nästan ett måste när det nu finns så många ställen som bara är öppna på vardagar.
I min hjärna staplas alla måsten, alla komihåg och jag försöker förtvivlat göra någon form av prioritetsordning på grejorna.
Helgen ordnade "pappas bil", den som havererade ni minns, den gick nu för en spottstyver som reservdelsbil. Frysboxarna - hämtades av två älgjagande, köttätande masar med flås i blick.
Elprylarna, som inte passar i containern förpassades till de sälla jaktmarkerna på lokala soptippen likväl som det miljöfarliga avfallet.
Min hjärna betar av, säger check och rusar vidare till nästa punkt på dagordningen..

Framåt Måndagen börjar det slå "tilt" med jämna mellanrum.
Hjärnan vill inte längre vara i de "gamla energierna", jag blir trött, stressad och irriterad.
Likt en något föråldrad Alfons Åberg springer jag runt bland resterna och säger:
"Jag skall bara, jag skall bara, jag skall bara..."
Framför mig ser jag bara allt det som inte blev gjort denna helgen, allt som skall ligga kvar i inkorgen till nästa gång.. Allt jag inte orkar tänka på just nu.

Hemresa - lång och energitransformerande..
Hjärnan byter spår! Börjar fundera över kylskåpets innehåll - finns det grejor till matpakken imorgon? Klarinettövningen, boken, instrumentet, hur skall det gå?
Utflykten, Onsdag, vart är flytvästen? Ringa Merete- kan det funka? Har jag lagt ur cykelnyckeln?
Vardagsting, vanliga ting, mina "mitt i livet ting".. Känns bättre tills jag inser att hjärnan långsamt börjar blanda det gamla i sin nya sits med det nya.

Fäbodstugan som numera är vår.. En brunn som måste rensas, byggas om, gjutas, höjas över marken. Kostnad? Vilka känner jag som gör detta i min barndomsstad?
När är bästa tiden? När behöver vi vattnet? Vem har en liten grävare att gräva ner pelslangen med? Kunskap - jag behöver mera kunskap om detta!

Någonstans här inser jag att min INKORG blir aldrig tom!
Den bara fylls på och fylls på och fylls på.. Att leva livet är att ha en full inkorg men också att försöka beta av delar av den!
Pappa satt med en full inkorg i många år, ville inte, orkade inte röra.
Andra jag känner har bränt ut sig på att försöka tömma den, försöka få till en semester med en tom inkorg.
Jag kommer till att bli tvungen att lära mig att göra både och.. Att ha lite semester, några mikropauser, några fria helger TROTS att inkorgen är full!
Hur skall jag annars kunna njuta frukterna av det jag ändå gjort??
Helgen har fyllt på inkorgen igen.. Dags att ta tag i dagen.
Å, du.. Känner du någon takläggare i Dalarna med omnejd? Ge honom mitt nummer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar