Häromveckan samtalade jag med en god vän, om livet, om sorgen, om känslorna inombords efter den sommar som jag och min familj försökt ta oss igenom och fortfarande arbetar med.
Hon berättade för mig om ett begrepp jag aldrig hört, hon talade om "trädruskaren".
Tänk dig att varje löv på ditt livs träd är en kontakt, en energikoppling av någon sort med någon eller något annat.. Du är ju koppla energimässigt till allt du valt att beröra och bli berörd av i denna världen. Så, varje löv är lika med en kontakt, en vibb, okej?
När sorgen så drabbar oss, i mitt fall, min far faller ur min energisystem så drabbas "många av bladen, de blir gula och faller av", precis som ett träd på hösten.
Ju fler beröringspunkter desto större "ruskning", om jag förstått det hela rätt.
Någon drar alltså ur kontakten, avslutar linan och där står man med ett hål eller i vart fall en avklipp lina.. Klart det känns!! Att ensamheten, förvåningen, funderingarna rasar i en, tja, det känns mindre underligt när man ser det så.
Det är inte bara det gamla bladen som faller av utan i de "gamla" kontakterna kommer efter ett tag nya viberationer in. Kanske fokuserar man mer än man gjort tidigare på en annan relation, kanske kommer något helt nytt in i ens system.
Detta är såklart trevligt, normalt och skall vara så men även detta kan kännas lite förvirrande till en början!
Alla typer av stora förändringar brukar innehålla någon form av sorg, det tillhör.
För att något skall kunna födas måste något annat dö.
Metaforen med trädruskaren får mig att visa lite mera empati med mig själv! Den hjälper mig att ge mig själv tid - att släppa och att känna in allt det nya!
Hoppas den ger dig nåt att fundera på också! Ha en bra dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar