De glömda böckerna...

"Här!!" sa en vän för inte alltför många dagar sedan och lade en norsk bok i min hand.
"Du kan få låna denna av mig. Jag gillar den och jag tror du kommer att göra detsamma.. Det passar din livsituation!" 
Jag log och synade boken. Alltid lika kul med folks lästips men av en eller annan anledning var det något bekant över just denna.. Jag vandrade hem med skatten i min väska.

Väl hemma tog jag mig en titt till. Nej, jag kände inte igen författaren. Inte heller titeln.
Fast det är lätt hänt när de flesta böcker jag läst i mitt liv ändå är lästa på svenska och denna var på norska, titlar förändras oftast i översättning.
Så slog jag ett getöga i bokhyllan bakom mig och vips, där var författarinnan!
Jag hade boken på svenska!!! Köpt 2000 men aldrig läst pga att jag misstolkat titeln och jag trodde att boken handlade om en annan tid i livet, en som inte angår mig nu.
Dessa glömda böcker!  Dessa böcker vi köpt, läst och älskat och sedan ställer i bokhyllan för att vi skall läsa dem igen..senare... en annan gång.

Personligen har jag oerhört svårt att slänga böcker, i vart fall böcker som jag läst. Känns lite som att jag ger en del av min energi till boken samtidigt som den visar mig sitt inre, ett sorts utbyte.
Inte avyttrar man någon som gett sig av sitt inre, gör man det?
Jag klarar det i vart fall inte. Böcker om jag inte har någon relation till dvs som jag inte läst har jag inte samma bindning till.
Dem kan man dela upp i kategorien - "önskar läsa senare" eller "har ingen aning om vart du kom ifrån". Den första avdelningen är attraktiv, den andra kan jag slänga ur, när jag måste, när hyllplatsen tar slut.

Väl rekommenderad kom en annan bok också i min väg.. "Vindens skygge" heter den på norska och den är skriven av Carlos Ruiz Zafon.  En bestseller, översatt till 40 språk så den borde finnas på svenska också (i rimlighetens namn).
En tjock, tegelstens liknande sak men som alla hävdade att man "inte borde börja läsa på kvällen för då blir man liggande hela natten" tom den äldre damen på biblioteket hävdade det. Så jag får väl tro dem...;-)

Döm om min förvåning när bokens huvudperson i början av boken tas med av sin far till ett mycket hemligt ställe, till "De glömda böckernas kyrkogård"!
Här har vänner av den slutna cirkeln sparat, samlat och vårdar böcker som en gång varit älskade, lästa och som givit av sin energi till sina ägare, ägarinnor och läsare och sedan glömts bort och förkastats.
Carlos skriver om böcker på ett passionerat och eget sätt men allt klingar an i min själ.

Jag njuter av att få följa Daniel på hans irrvägar med boken under armen...
Ett stick av längtan, en längtan efter just en sån läsupplevelse som han beskriver.
Kanske har jag den i min hand?

Gå till din bokhylla. Ta dig en titt... Ser du en gammal vän? Ser du kanske en vän du glömt att du hade eller ser du en helt ny bekantskap? Ta ut dem! Bläddra ett stycke. Försäkra dem om att du kommer tillbaka. Att de är älskade.
Jag tycker de förtjänar det! Våra vänner, våra kompanjoner... och ja, jag har bett boken i hyllan om ursäkt, ömt vårdat den i några dagar men jag förstår också varför den blev liggande tills nu.
Allt har sin tid!

Njut din Söndag! Kanske med en bok!
KRAMAR