Mitt i sommaren... Mitt i semestern... Stranden, vattnet, paraply men bara i drinken, solkräm, skratt, god mat, familj, vänner, inte ett bekymmer på den inre himlen. Det är så den borde vara sommaren. För de flesta, gärna för oss alla.
Mailen rinner in i strid ström, sms och appar... Verkligheten verkar ligga en bit bortom önskebilden.
Jag grunnar och bollar.
Nyheterna på Tv och i tidningar är av samma art.. samma som varje dag under året.
Ibland lyssnar jag spänt, ibland orkar jag inte och stänger av.
En mamma går till havets botten tillsammans med sin ettåring i Nord Norge. De fiskas på från 50 meters djup, drunknade i den förlista båten. De andra sex simmade i land...
Varför väntade hon så länge? Stod hon kvar och hoppades att något annat skulle ske? Ville hon hindra barnet från att frysa?
Jag känner stynget... jag berörs, drar mina egna barn lite närmare, kysser en panna, smeker ett hår.
Önskar henne, dem, en god resa hem! Änglarna har mött dem i dörren.
En väninna sliter med en arbetsgivare som skall ha sin nos i allt, som kan allt bäst, som vet allt.
Det är slitigt att stå upp för sig själv, att vilja göra enligt sina egna ramar och dessutom veta att det går också. Kan vi inte bara snacka om ramarna? Vart går din? Vart går min? Så kompromissar vi...
Jag och de flesta med mig, tror jag, äter hellre en bit av tårtan än kastar hela för att vi inte kan komma överens om vem som skall skära.
En annan vän sliter med märkliga spiraler av energi.. När det går upp går det upp, upp, upp och plötsligt vänder det och snurrar snabbt, snabbt ner, ner, ner och slutar aldrig..
Små skiftningar i livet men ack så besvärligt att ta reda på och försöka ändra. Rätt okul när spiralen snurrat i botten och man inte fattar varför.
En väns pappa är mycket, mycket sämre och döden väntar honom om hörnet. Hon önskade honom en sista sommar. Den fick han men skall han hinna njuta den? Det verkar inte så... Jag hoppas han far hemåt medan hans trädgård prunkar av alla de blommor han älskat och vårdat. Att han kan se sädesfälten vaja utanför fönstret när han öppnar dörren och går..
Han behöver vilan. Hon behöver den också.. Tid att vila, tid att tanke.
En vän sitter på semestern och sliter med sin relation, en djup liggande känsla av oenighet, olika önskningar och inget är ute i det öppna.
Relationer är svårt ibland. Relationer kan vara en balansgång på knivens egg och en promenad på rosen beströdda vägar. När vardagens matta dras undan oss och ersätts med ledighet och andra förutsättningar så knakar det i alla dörrar och vrår, skiten driver fram från hörnen.
Vart du än är.. Vad som än möter dig i sommar... Så är du knappast ensam.
Det händer någon annan också! Kanske ta ett steg bort från illusionen?
Kanske pröva att göra det som är bra för oss i det lilla? Det lilla och det enkla?
Livet har inte semester!
Njut din dag och gör kloka val. Live with passion.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar