Vilda Vansbro

"Piiip" sa maskinen och sekunden senare hade jag sand under mina fötter.. badmössan kändes som en tight kondom runt huvudet med kraftig nedsatt hörsel som följd.
Så vattnet.. Runt mina fötter, vader och lår. Det blir snabbt djupare både i Vanån och Västerdalälven.

När vattnet nådde halsen och jag inte längre bottnade kände jag paniken infinna sig.
"Helvete, helvete så KALLT!  Detta reder jag aldrig upp! Vart är följebåten? Hjälpen?"
En blick på min vapensyster, en blick på kvinnan på min andra sida - båda med förvridna ansikten och panik i blicken.
Armar och ben domnar bort på bara några sekunder i 17 gradigt vatten.  Ja, det är naturligtvis så att de går att röra, de går att simma med men om jag säger som så - jag simmade med tång runt ena foten i ca 300 meter innan jag kände den då kanske du förstår.

Vapensystern och jag peppade varandra i knappa hundra meter... Så kom en lindring, vattnet inne i den halva våtdräkten började värmas upp. Efter tre hundra var kroppen varm och det började kännas behagligt, bara att paddla på, meter för meter.

Vad upptäckte jag då denna gången?
Ja, igen så möttes jag av "Just do it!". Det vill säga - vill man ha med sig en erfarenhet så måste man göra den till sin, omsätta teoretisk kunskap till praktik.  All kunskap om kallt, mörkt vatten fick jag testa nu och jag vet att jag klarar det!
I kallt vatten gäller det att snabbt komma i rörelse, gärna i en takt som man sen kan hålla och upprätthålla den så länge det går, helst tills det går att gå upp på land. 

Det där med mörkt vatten var inget jag brydde mig om innan eller efter.
Men strömt!! Har bara simmat i ordentlig motström under vatten, när jag dykt så nu var det dags att pröva på det i en annan form. Hårt! Som att simma med en hand på bröstet som konstant trycker dig tillbaka!

Vi kom i mål, såklart! Inte särskilt slitna och min härliga Vapensyster såg på mig och sa leende:
"Det där var väl... inte mycket till match! Den tar vi lätt nästa år!"
Hon talar om dubbla distansen! Hon talar mitt språk.. Easy to see why I love her, right? ;-)
Det kalla vattnet är noterat, inte glömt men heller inte något som stoppar mig till nästa år.

Vi är ett steg närmare en svensk Halvklassiker och nu är det bara att använda sommaren till att gasa. 
Tränings dosen skall upp i det dubbla.. I vart fall nästan.. Jag har bra koll på vad jag skall göra och jag har fått ordentligt "blodad tand". Vill mer!
Sneglar försynt på andra lopp... Lyssnar och tar in... Vad skall jag/vi göra sen?
Vad lockar?

Skratta inte för mycket åt de "stoppade korvarna"!! Vi är i vart fall funktionella och det andra planerar vi att göra något åt asap.
KRAM och LIVE WITH PASSION!