Vänskapens tecken?

Jag stänger till dörren till yttervärlden en liten stund.
Kryper in i filten, följer känslans flöde genom kroppen. Irritationen i maggropen.. 
Klumpen i halsen och öronsuset.
Jag tycker det är svårt med vänskap, speciellt nya vänskaper, att bygga, att lära känna, att hitta gemensamma nämnare och fallgropar. Svårt!

Idag är jag den ensamma glödlampan som lyser upp hallen...
Den som vickar fram och tillbaka i sin tråd och önskar sig en annan liten glödlampa att få hjälp av, hjälp att lysa upp det stora huset men ingen annan finns inom synhåll.
Långt är det, långt mellan glödlamporna. 

Svårare blir det när energierna är låga...
Svårt blir det när schemat är pressat.
Svårt är det när det är långt mellan åsikterna och man inte längre vill dra lasset.
Göra, göra, göra...
Finnas till, finnas till, finnas till för andra men aldrig hitta stället att lösa in sin egen check på.

Att vara glödlampa, få betalt och beröm för att vara glödlampa men att aldrig riktigt kännas sig accepterad som vän.. Det är komplext.
Då kan vägen kännas riktigt tung.

Det får vara så.. Livets lott eller bara idag.. Spelar egentligen ingen roll.
Jag är mer än min känsla!
Just nu får det dock vara så.. den stund det tar.

En ensam glödlampas sken i kvällningen..
Ser hur långt ljuset tar en.. Namaste!