Vara värdefull!

"Jag älskar dig precis som du ÄR!" skrev väninnan och tårarna föll tungt.
Villkorslöst, förbehållslöst...

"Komihåg att du ÄR viktig för mig oavsett vad som sker. Oavsett vart du går.." En halsduk dras tätare om min hals, ögon försöker fånga mina och jag viker undan.

DET ÄR svårt, i vart fall för mig, att behålla känslan av att vara värdefull utan handling.
Dagligen är jag i en mycket "konkurrens inriktad omgivning", unga människor på sin första utbildning, med massor av tid, massor av sk "pågångsmod" dvs de VET att de äger världen!
Fel - ja, det är något som andra har!
De skall alla bli Norges bästa akupunktörer och det skall de bli genom att ha alla rätt på proven.

Dessa typer av tävlingar förlorar jag på "walk-over".. Det vill säga, jag kastar in handduken och ställer mig på sidlinjen. Jag VET att det krävs mer än så! Jag vet, känner och förnimmer..
Men jag dras med, självklart, dras jag med.
Så måste jag söka mig tillbaka till mig själv, till mitt "Emerald heart" inne i mitt eget hjärta, det innersta av det innersta.

Jag drar ner tröjans ärm ordentligt, gräver inne under overallen på treåringen tills hon irriterat vrider sig..
"Ja, jag vet.. Men jag vill INTE att du skall bli kall mellan overallen och tröjan" 
När jag sticker handen i stövel, helt in för att kolla att den inte är våt. Då inser jag att jag följer min pappas rutiner för att vara utomhus. Hans sätt att visa att jag var värdefull, hans sätt att vara, hans kunskap..

"Du vet väl om att du är värdefull?!?
Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen är precis som du.. 
Du vet väl om att du är värdefull..."

Pepparkakan i min stora ficka på jackan.. Post-it lappen med texten " Jag älskar dig!"
Min mamma spred ofta känslan omkring sig, känslan av att man var jordens mitt..
En känsla jag försöker behålla och förmedla när jag kryper upp med mina barn, lindar mina armar runt dem, pussar dem till bitar..

"Du vet väl om att du är värdefull?!
Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen är precis som du..
Du vet väl om att du är värdefull.."

Jag behöver påminna mig själv om att jag är värdefull, att det INTE är mina handlingar utan mitt varande som gör känslan och utifrån där kan jag välja att handla eller låta bli.
Behöver stanna upp i dagen, titta på det som ligger framför mig, hålla ut handen till mig själv och säga: "Och vad vill du,vännen?"

Jag glömmer! Det är mänskligt!
Jag dras med! Det är normalt!
Hämtar mig själv i vardagen.. Ser om mitt hus!

JA, jag är värdefull!  Namaste!