Djupt inne i mitt huvud känner jag hur det blir stiltje..Jag lyssnar på henne när hon stakar sig, läser innantill, byter ut ord, meningar, harklar sig, allt medan ansiktsfärgen blir rödare och rödare.
Vad som sker i det ögonblicket vet jag inte... Samlad information ligger i klara tankeboxar inne i skallen och så vips, munnen och hjärtat i kombination börjar att skapa broar mellan tankeboxarna.
Logiskt blir det! Logiskt, klart, redigt..
Broarna mellan mina boxar blir roliga inlägg, lite sarkastiska, lite "aha-uppvaknande", jag matas av leendena, nickningar från publiken, huvudläraren som ler brett.
Min auto pilot har kickat in!
Min entertainer.
Det var länge sedan jag höll kurs nu, eller föredrag, det finns helt enkelt inte tid till det.
Men detta är som att cykla, det är en del av mig.. Är fakta boxarna på plats är jag det också.
Show. Lärande. Skratt och spänning.. Jag får till det!
När vi tystnat reser sig min huvudlärare och säger:
"Gott att äntligen få se dig i ditt rätta element. Inte lätt att sitta här när du hör hemma där"
Hon pekar på platsen bakom katedern.
Nickningar, tyst mummel. K som utbrister "Du fick tom forskningen att låta rolig".
Jag har svårt att ta till mig - men det är ju inte jag som gör.. det är ju...
Ja, vad är det?
När jag åker hem rinner tårarna.. Som om jag träffat en gammal vän och först när vi ses inser jag -
Herregud, vad jag saknat dig!
Föreläsaren, läraren och entertainern i mig har sovit länge.
DETTA smakade mer. Nu vill jag ut där igen! Ut och bli stött och blött.
JÄKLARS. detta var SKOJ!
Live with passion & Blessed be!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar