Snipp, snapp.. zapp..

När man irriterat väntar på att en huvudvärks tablett skall funka så finns det inga minuter i världen som kan gå snabbt nog. Därför har vi också tabletter som heter "Zapp" "Novum" och gud vet vad, allt för att de "fixar problemet snabbare".
Eller fixar? Det vet ju de flesta av oss också.. De fixar ingenting. De lägger locket på.
Men just när smärtan är som värst, tja, då är det det vi vill. Bort med det. NU!

Själv har jag mött detta som terapeut i många år, önskan om att fixa problemet, dra upp roten, SNABBT och effektivt. Ett problem som funnits i åratal, som likt en lök kringelikrokat sig runt en kroppsdel, ett organ eller varför inte, ett område i livet?
Ett år att skapa, en till tre månader att läka ut säger den gamla homeopatiska regeln. Den från de kloka gubbarnas tid.  Ting tar tid. Speciellt när det är energier man tar till hjälp och när man vill, just det, dra ut det på djupet.

Att balansera dessa två är människans och terapeutens stora utmaning och att se skillnad på de två.
Det finns nämligen "Zapp" för själen också i formen förnekelse, illusioner, alkohol, ja, bara för att nämna några.
Balansen och strävan efter att varje dag, ja, faktiskt, varje dag välja att gå åt samma håll. Gång på gång på gång... Till "den inre löken" börjar skala sig själv, visa nya sidor men även detta tar tid och jag förstår att många "ger upp" innan skalen ens börjar falla.

"Do you have the patience to wait until the mind settles and the water is clear. Let the action arise by itself!" Lao tsu.

På 1,2 sekunder skapar vår hjärna en ny tanke påstår forskarna och säger i samma andetag att vi tänker mellan 60-80 000 tankar på en dag.
Om bara några av dem är negativa, om bara några av dem är fyllda av rädsla och otålighet - vad händer då? Zapp in, Zapp out.  Det krävs en del motivation och verktyg för att fixa att vända den skutan. Enig med det!

Men vart skall vi då?
Vad är det vi stressar emot? När "är vi framme"?
I en tid där allt är en "Zapp" där man hamnar på framsidan av tidningen "när man är vällyckad" eller när man "fallit ner från någons pedestal" eller helst av allt en kombination av dessa två, "någon vällyckad har äntligen fallit ner från en pedestal så att någon annan kan känna sig bättre igen".
Suck!

Detta funderar jag över där jag sitter och ser influensan härja runt mig, mina egna tjejer på penicillin.
Den stora tjejen för andra gången i sitt liv, den lilla för första gången.
Det är inte ofta. Det vill jag inte, tror inte på det... Ändå väntade jag mig mirakel.
Vad annat kan man göra när någon får en "tredagars dunderkur"?
Hände ingenting! Inte synbart i vart fall.. Lika svullen i halsen, lika busig i själen. 
Dog verkligen dessa "kocker" av detta?

"Spelar det egentligen någon roll? Hon är ju hemma, hon är inte en "smittorisk" längre och förresten så dör de ändå, av sig själva inom 7-10 dagar"säger läkar vännen tröstande.
Mmm, glömde den. Så, vad betyder då en "zapp" penicillin när jag ändå blir hemma i över en vecka?
Kunde ju låtit bli om jag tänkt mig om.. Men "zapp" lät bra, lät skönt.

"Man kommer fram till samma ställe oavsett om man reser i en snipa (liten roddbåt) eller i en racerbåt. Men resan i snipan blir så mycket trevligare längs vägen"  säger alltid en av mina akupunktur lärare.
Javisst är det så! Resan är ju livet.. Tillbaka till samma punkt som alltid.
Tillit, tålamod.. En sjukdag till.

En dag full av mjuka kramar, bra böcker, god mat, varm och härlig dryck, lite färg, ett extra andetag..
Världen knackar ändå på. Ett homeopat medel att vänta in. En snipa på livets stig.
Njut din dag och komihåg -
Live with passion.  Blessed BE!