Dottern på fyra år har inte helt sorterat ut ord som "ditt och mitt" ännu..Ja, alltså inte själva orden. Hon vet vad de betyder men mera när de skall in i olika typer av meningar såsom "Kan jag få låna ditt läppstift?" Det kan lika gärna betyda "du kan få låna mitt.."
Man får lyssna efter "klangen" på det hon säger, precis som när hon pekar på sin tolvåriga storasyster och utbrister "jag och min lilla syster skall.." Same, same but different tycks hon säga.
I helgen som var besökte hon, lilla dottern, sin bästa väninna på Fredags kvällen. Prinsess födelsedags kalas! Mycket skojigt! Massor av lek, bus, fina klänningar och allt som hör till.
På Söndagen var det dags igen.. Hela dagis hemma hos A, som fyllde 5 år. Fullt röj! Gemenskap och glädje. Sålunda var dottern FULL av energi, leklust och funderingar runt sitt eget kalas då vi vandrade till dagis på Måndags morgonen.
Det var planläggning som gjort militärens stabsdetalj gröna av avund, jag lovar, en sisådär SEX månader innan den faktiska födelsedagen planerade vi tårtor, ljus, servetter och lekar.. MYS!
Väl inne på dagis satte hon fart och började berätta för alla att hon tänkte bjuda dem på sitt kalas och så fick hon syn på S och hennes mor och innan jag hann säga nåt hade hon slängt sig i famnen på dem och serverat sin inbjudan i formen: " Jag skall komma på deres bursdags feiring och det blir kjempe gøy!" Det vill säga, hon bjöd in sig själv till S födelsdags kalas istället för det hon trodde, att hon bjöd S till sitt eget.
Modern stelnade till på en sekund och så rann meningarna ur henne:
"Ja, alltså vi hade inte tänkt bjuda alla på dagis..Bara det som är på samma ålder om S, både på denna avdelningen och nästa...blablablabla"
Ljuset i min dotters ögon dog. Hon förstod noll och inget.
Oförmögen att stoppa mina läppar (och min hjärna som nog inte var påkopplad, bara hjärtat) väste jag mellan tänderna "MEN LJUG, människa!! LJUG!"
Den förvirrade modern såg på mig en sekund innan hon ändrade sin litania till något som handla om en ursäkt.. Jag förklarade för modern intention med det min dotter sa, tog den sårade dottern och satte mig och förklarade för henne vad som skett.
Självklart (för mig) behöver INGEN veta detta i förväg, att min dotter inte kan skillnaden på mitt och ditt!! Dock funderar jag lite över "att tala med romare på romares vis och med de lärde på latin.."
Omsätter vi vuxna det i praktiken? Orkar vi "leva oss in i barnens värld" såsom vi önskar att andra vuxna "lever sig in" i våra berättelser när vi har något viktigt att dela med oss av?
Jag undrade också igen över miljön jag lever i, en rik norsk kommun, där de som delar mest är de som inte är här ifrån.. De som har minst att dela. De som redan förlorat så mycket såsom A's familj på Söndagen. Vart vill jag stå i detta? Jag hör heller inte hemma här. Är inte norsk utan anser mig som världs medborgare och själ.
Så igår... När jag skall hämta på dagis hänger det en inbjudan till ett nytt prinsesse kalas på min dotters plats. S har födelsedag! Flickan från Måndagen vars mor jag väste till.
Lite visste jag att det var "super triggat" i henne i Måndags eftersom födelsedagen låg så nära i tid.
Dottern överlycklig - Hurraaaa! Nytt partaj.. Bibidibadedi BOOO (sången till Askungens goda fe, för er som missat den).
I dörren ut från dagis möter vi en S mor, som knappt vågar se på mig och jag tar ett blixt snabbt beslut.. Beslutet att vara mig! Greppar henne i handen (emot all vett och etikett), ser henne i ögon och ler "Tusen tack för invitationen!! Vi kommer jättegärna! Som du hör går Askepott sången för fullt här.."
Ett blekt leende från henne, ett "så bra då!"
Dottern i pulkan, full volym på sången "Sala-gadoola-menchicka-boo-laa, Bibbidi-bobbidi-boooo, Biddidi-bobbidi-boooo..." Jag drabbas av en oemotståndlig lust att stämma in och barnets förtjusning vet inga gränser när jag tar upp sångtråden och vi knallar hemåt.
Jag ser upp. På parkeringen står en pappa och ser på oss, han ler från öra till öra och gör ingen ansats till att dölja det. Jag ler tillbaka.
Fyraåringen har påmint mig, ta världen i famn! Den behöver det ibland..
Och, såklart, fånga ögonblicket. Det kommer inte tillbaka!
BIBBIDI-BIBBIDI -BOOOOOOOOO...
Live with Passion & BLESSED BE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar