Uppgiften.

Ställ inte frågan "vad kan världen göra för dig" utan ställ frågan:
Vad kan jag göra för världen?
Låter det stort? För stort? Fastnar orden i halsen och du får en känslan av hybris?
DET var inte meningen.

Tänk efter lite.  Vad vill du SKALL vara ditt bidrag till världen?
Skall du odla EN morot? Den perfekta moroten så att alla får en perfekt morot att efterlikna, en gång för alla. Eller skall du finnas där för ETT barn, ditt barn eller någon annans barn?
Sy i dragkedjor? Släcka bränder? Lära ut saker? Sälja korv?

Jag läste någonstans något som gick i stil med (absolut ej citat):
Om du inte kan vara ett träd, så var en buske men var det vackraste, mest synliga busken i skogen osv.  Mao du BEHÖVER inte vilja vara president i USA, finna botemedlet för cancer eller vad det nu måtte vara. Ditt bidrag är unikt. Det räcker till!

"Börja med att förändra dig själv, så förändras världen framför dina ögon.."
Den är också sann! Till en viss del.. Att själv tänka på sin RMI, Rätt mental inställning  är viktigt.
Det hjälper dig i vardagen, innebär att du tar vara på och använder dig av dina verktyg och det gör livet och världen en bättre plats. Du är i varje fall en god förebild.
Sen.. Tillbaka till ruta ett - vad kan du göra för världen?

I Onsdags stod detta klart för mig igen.
Jag måste ta ett krafttag. Jag måste organisera mig och börja förändra det jag inte gillar eller så måste jag lämna området.   För det var det det handlade om nu, min kommun, min omgivning, mina medmänniskor i min närmsta "vardag".

I Oslos rikaste kommun, där människor har klippkort på utlandsresor, sociala media, kontakter, kunskaper är det lika högt i tak som under den heliga (oheliga) inkvisitionens dagar.
Den lilla fyrkantiga box som folk anser är sanning och inget annat än sanningen här, tja, den är alltför trång för mig och nu slår jag bakut.
Jag har tillräcklig med energi att slå bakut nu..  Det går dessutom ut över mina barn och tur i oturen är de ändå såpass små att jag kan nå dem med min uppfostran, mina ord.

"Ifrågasätt!" "Tänk själv!" 
"Hur logisk är det där på en skala?"  "Vad tror du en sådan kommentar bottnar i?" 
Är vardagsmat härhemma flera gånger om dagen och jag finner mig inte i det längre.
Kan man vända ett helt folkslag? En hel kommun?
Jag vet inte men bring them on!! Såhär kan vi inte ha det!

Jag skall lirka, locka, busa, vara ärlig, ställa frågor och ruska träd tills jag vet om det är möjligt eller inte. Jag skall ställa obekväma frågor, lyfta på lock, kliva in på privata områden och skaka hand tills jag vet vad som går och inte går..
Dessutom finns det "sådana som jag" som sitter i sina hålor och trycker, grupptrycket därute har pressat ner dem där och nu kan jag locka fram dem. Tillsammans är vi starkare.

Jag kan ge världen av min entusiasm, mitt mod och min önskan om en helhet, en brokig individualitet där allt får plats. Det är min gåva till världen. Ett stänk av healing, i skimrande rosa, grönt och turkos.
I am a waterbender. Let's bend some water.  Kanske får jag med mig några människor i tillägg!

Vad innehåller din helg? Vad är ditt närmsta mål?
Sätt färg på tillvaron, live with passion & Blessed BE!