"Finns det någon människa du skulle vilja va? 
Den frågan ställde jag men fick inget svar. Mitt högsta önskan är att vara mig själv, 
det borde vara enkelt, det borde vara självklart.." Uno Svenningsson.

Mitt i stressen stannar jag upp.. Ser emot himlen och mellan alla de tunga regnmolnen, det har regnat sen igår kväll, bryter ljuset igenom. Magiskt, ljusblått, fullt och klart.
Automatiskt saktar jag stegen, andas in, ser de små duttarna av klarblå himmel som skiner fram -
Yes, så skall en slipsten dras!

"Hard times come and hard times go, hard times come and hard times go, just to come again.."
sjunger den aldrig tvivlande Springsteen (Trodde vi, ja! ;-) Eller gjorde vi?)
Jag är gammal nog att veta att tuffa tider kommer tillbaka, igen, senare men just nu njuter jag av att jag tråcklat mig igenom det som varit tuffare än tufft för denna gången.
Steg har jag tagit för att inte längre vara mittemellan.

Slutat vårda de som inte vill bli vårdade men jag känner fortfarande med dem.
Lärt att värna mig. Fråga om det jag inte förstår.. Stå upp och be om förändring där det går, vänta på reaktion och om reaktion kommer, gott så. Uteblir den? Ja, då upprepar jag EN gång.
Därefter.. Finna en väg att göra det annorlunda.

Perfekt är jag inte, kommer aldrig att sträva efter.
Just nu, just idag vill jag bara vara mig! Min högsta önskan är idag - att vara mig själv!
Lust och firande! Ljusblåa duttar på min himmel..
Dags att se hur det går om hörnet, jag glädjer mig!

I djupaste tacksamhet... Namaste!