torsdag 4 oktober 2012

En social funktion.

"Nej, nej, nej..." han vinkar avvärjande med handen på flera meters avstånd.
"Han har inte firman där längre förstår du.. Han har flyttat kontoret sitt. Till en annan del av staden.. Men han bor här! Han, frun, sonen vid namn F och hunden Max"
Jag stoppar i rörelsen, läser igen, biter mig i underläppen.. "Meeen, alltså, hur vet du det?"
Brett leende och ögonen lyser... Han vet! Han läser på breven, det måste han och sålunda vet han.

Han vet att T sitter i fängelse och han vet varför, för det har grannarna berättat.
Han vet att A flyttat ifrån T och flyttat ihop med S på hh vägen. Det mesta av detta är enkelt.. Det står att läsa i hans listor.
Men han vet också att Fru V från B är tandtekniker, för där går han in och lämnar paket.
Han vet att J, från 2 b betalar sina räkningar via giro fortfarande då han ställer betalningsbrevet löst på postställningen, att hämtas nästa gång han hämtar brev.
Han vet att Fru G läser romantiska noveller då hon beställer dem på nätet och han levererar dem.
Att S har pengaproblem, ja, det vet tom jag då postlådan dag ut och dag in fylls med brev från inkasso och kronofogden.

Det som slår mig mest är ändå... "Vi lever för att leverera" står det på postbilens dörr.
Märkligt nog är det sant! De killarna jag jobbar med har verkligen yrkesstolthet!
De VILL att allt skall fram och gärna fortast möjligt.  De lär sig adresser utantill..
De tar en check i lådor där folk flyttat fast adressändringen har gått ut.  De bär paket fast de inte alltid måste. De ringer på dörrar...

Dessutom... De kollar in på gårdarna. De ser de gamla damerna.. De reagerar om ingen hämtar sin post och de tvekar inte att kolla upp det.
ME LIKE! Me like a lot!
Den post som jag får ta del av påminner mig mycket min barndoms post, lantbrevbäraren med den skillnad att vi inte har med oss pengar, betalar ut, tar emot så gör vi allt inklusive den självpåtagna sociala biten.

Snälla, hjälpsamma och reko.. och jag ser hur folk ler när bilen kommer farande.
Det förstår jag!
Många av dem sliter tungt med sina kroppar, förslitningsskador, väderskador, olyckor.
Ett tungt jobb!  Kanske jag en gång i framtiden kan erbjuda dem goda villkor för behandling, vad vet jag!  Men fram tills dess vill jag bli god på detta jobbet... Hjälpa dem med att göra min del.
Delen i pusslet..

Vill du hjälpa din brevbärare?
Markera din låda/brevinkast med tydligt namn och nummer! Gärna namnet på ALLA som bor där.
Le när du ser honom. Häng ut nåt litet till Jul! Önska honom god semester..
På så sätt får du alltid post.
Klia honom på ryggen och han kliar tillbaka hundrafalt... Jag lovar!

Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar