Att reda sig ett bo!

Hem...Hemma.. För oss alla betyder detta någonting, ett ord som alltid har någon laddning.
Vad är hemma för dig?
Jag har haft perioder av hemlös känsla, både "ut och inne" så att säga, men även perioder av alternerande mellan dessa två ytterligheter och någon period av att ha haft båda.
Det är oftast under perioder av båda som man känner sig intakt eller i vart fall då jag känner mig intakt, osårbar, näst intill odödlig.

I denna delen av mitt liv känner jag mig väldigt hemma inombords, mer hemma än någonsin och helt trygg med att det kommer att få vara så nu, att mitt sökande är över.
Däremot så vet ni ju alla.. Vi skall flytta rent fysiskt och faktiskt tom ganska snart, sökandet efter det nya boendet är inlett. Sålunda har jag inte brytt mig så mycket om att göra detta hemmet "mera färgat av mig", det har inte känts så viktigt! Jag vet ju vem jag är, vad jag vill och vart vi skall..
Pytt!!!! Det jag glömde bort mitt i alla flyttplaner och förnuftiga resonemang var att jag faktiskt är gravid. Vi skall snart ha barn, en sådär en nio veckor bort..

En djupt rotad instinkt i kvinnan inom mig dök fram igår och visade sig för mig plus valda delar av familjen med hela sitt fula nylle. Min ordning var tallad på.. Någon (ve och fasa) hade sovit i vår säng och likt en vargtik som sniffar runt i sin håla fann jag mig görandes detsamma. Kontaminerat.. förstört.. obrukbart.. Tårarna sprutade utan hejd, snoret rann och jag städade, plockade, förbannade och trots att det fanns visst fog för en del diskussioner så satt det ändå en liten del av min personlighet och undrade "vad sjutton händer?"
Varför kan jag inte rikta detta på det sätt som det riktas bör? Användas konstruktivt till förbättring, förändring?

Ända tills en vän satte ord på det och ifrågasatte: "Hur skall du kunna boa nu när ni skall flytta? Det där är väl rätt vanligt.." Då TRILLADE kronan äntligen ner!
Samtalet med en god vän veckan innan om kvinnors boande, hennes boande under en graviditet vävdes samman med dessa kommentarer och mitt beteende.
Såklart är det så!
En flera tusen år nedärvd instinkt om att föda barn på en trygg plats, skapa ett rede, ett näste för barnet att födas så säkert så möjligt in i denna världen hade landat hos mig.
Med ett flin kan jag inse att instinkter ibland är överväldigande och det är bra om man förstår dem.. Nu skall jag tillåta mig att "reda nästet" lite, flytten till trots!
Skall ta fram lite grejor till spjälsängen, tvätta, stryka lite kläder..
Kanske tom ta en shoppingtur..? Vilken utmärkt ursäkt!
"Jag har en grundläggande basinstinkt, jag boar - UR VÄGEN!! Inkommande gravid kvinna...."