Frågor i alla storlekar..

"Så många stora frågor, varje dag vi ställs inför..
Det enda vi vet säkert är, vi föds och vi dör.
Ju mera åren lida tycks det minska det jag vet.
Tänk om själens gåta förblir en hemlighet! "

Gårdagen innehöll många, många frågor, både till mig, från mig och runt mig.
Morgonens första, nåja, den riktigt tydligt formulerade kom i badrummet från min mini-muckla:
"Mamma, varför måste tandkräm löddra så mycket?" Hon spottade och fräste.
Jag log och tänkte, ja, nu har vi verkligen gått in i det stadiet då jag får börja kolla upp allt jag inte längre minns eller det som aldrig intresserat mig.
Tack Gud för Wikipedia och google! I would be forever lost without you!

Nästa fråga var min egen i bilen, då allt strulade telefon, tider, nycklar, kort..
"Varför måste dessa hormoner göra mig så aaarrrrrrgggggg?"
Denna fråga fick inget svar, istället löstes faktiskt ilskan av ett reklamutskick från ett budföretag. Ja, du läste rätt, reklam räddade min förmiddag. Denna firma hade gjort ett underbart reklamutskick där man listat allt man budat under åren.
Jösses, att folk vågar! Skulle sitta långt inne innan jag skickade vare sig min 8-åriga dotter eller en dildo på pakethållaren tillsammans med en av dessa killar men andra, andra verkar göra det! Idel skratt.. Tack för den!

Frågorna från klienterna som så tydligt belyser att vi alla har våra ryggsäckar att bära.
De är verkligen av varierande tyngd MEN det spelar ingen roll! Vi bär alla precis så mycket som vi kan, orkar och mäktar med för tillfället..
Vi gräver, rotar, belyser och diskuterar dessa frågor. Mitt jobb är ju att se till att vi tillsammans i vart fall har en plan om hur man går vidare, i de fall vi inte hittar svaren.
När vi hittar svaren kan man höra den gyllene poletten trilla ner, det lilla "klonket" inombords, ögonens lyster, förändringen i attityd och känsla.. "Jaaaaa, så är det!" Lättnad!

Nästa fråga är ett stort VAAAAA? från min sida.. Jodå, det finns sådana frågor också när man inget fattar, inget alls och måste fråga. Killen på arbetsplatsen bredvid min, han utbrister att alla gravida kvinnor är fula. Vi känner inte ens varandra, har aldrig ens sagt hej.. Min förvåning vet inga gränser och därav mitt "Vaaaa? Vad sa du?"
Fortsättningen ger ingen förklaringen utan lämnar mig kvar i frågornas land när han helt fräckt bara går: "Ja, alla gravida kvinnor jag någonsin sett utom du!"
Varför en sådan onödig kommentar? Se där, ytterligare en fråga!

Man kan fråga med ögonen också.. Flickan på Ica som borrar sin blick djupt i min och frågar- är du ok? När farbrorn bakom mig trängs och står på. Jag känner hennes fråga, hennes värme. Ler lite och svarar med ögon: Jag är ok! Tack för att du bryr dig!
På gatan fylls mina ögon av tårar, vardagsomtänksamhet är en lite försummad vara! Lite åsidosatt men lika viktigt som allt annat jag faktiskt köpte på Ica.
Ju mer jag tänker på det, ju fler frågor från gårdagen hittar jag, viktiga och oviktiga, roliga och förvånande, uppfinningsrika och slätstrukna, i förbi farten och djupt rotade..

"Hur mycket väger månen, mamma?
Vad gör man tvål utav? Hur många liter vatten rymms det i ett hav?
Barnen ställer frågorna om det vi tar för givet.
Men vilken är frågan där svaret är Livet?"