Ställföreträdande? Minst lika bra!

Oftast gillar vi inte vikarier, stand-in, extra personal, den som kom istället för den som vi förväntat oss eller sett för vår inre syn.
Inte allför märkligt tycker jag, jag är ett vanedjur, tycker om att få det bästa och det bästa är oftast kopplat till orginalet, det ursprungliga, den som kan.

Sen kommer undantaget som bekräftar regeln - hon, vikarien som "gör den extra milen" för en. Han, den extra inkallade servicekillen, som kan sina grejor på sina fem fingrar. Hon, växeltjejen som likt en frisk fläkt kopplar dig vidare tills du hittar rätt.
Andra tillfällen där de, de hemska, när man måste lära om för att "originalet" har slutat, upphört att tillverkas, helt enkelt inte existerar längre..

Där var jag igår! Ja, för att tala klarspråk, jag längtade efter min mamma!
Min egen mamma.. Längtade efter kvalitetstid med henne, längtade efter att dryfta några av mina innersta funderingar om livet så här i förändringens tidevarv.
För massor med år sedan sa hon: Ålskling, det kommer att finnas andra vuxna i ditt liv att lita på! Andra som kan kliva in, inte vara jag, vara annorlunda men minst lika bra!
Jag trodde henne inte då... Idag vet jag bättre!

Hon finns nämligen, den ställföreträdande, hon som klivit in och fyllt skorna, kommit så nära att vara en mamma för mig som någon någonsin kan vara utan att för den saken skull vara lika!
Hon som ohejdad givit till mig i alla lägen, låtit mig vara dotter, centrum och fokus trots att så mycket händer runt omkring henne.
Hon som bär mig i sitt hjärta men utan att begränsa min frihet, likt den klokaste av mödrar.
Likt en mor hörde hon också min bön igår, ringde utan att veta och ville träffas.

Jag fick min ankringsplats, min lilla vik i livets ocean..
Fick närheten, skratten, fick dela mina hemligheter och funderingar, fick andas en stund och bara vara den "lilla flicka" (med den enorma magen) som jag så hett önskar ibland.

När jag såg henne gå, ner för trappan och ut i det liv som är hennes slog det mig att det inte finns ord nog att klä min känsla.. Den betydelse hon har för mig!
Bästa jag kan göra är nog att försöka visa det i handling plus att jag tror att hon anar, i sin själ vet...
Vackert förvisso men jag skulle så gärna ge henne mer! Gåvor kan vara så rika, så fulla av allt det man önskar att tack är en fjuttig gest.
Det är ändå det jag viskar där jag står på trappanskrön:
Tack älskade du för gåvan! Du har i mitt hjärta din egen lilla bostadsrätt!